Cecilia -

Picsilurings

Klassrum i Pelling

Pelling

Torka klader i Pelling

Catherine, pavag till Kechuperi Lake

Sikkimese beer jag blev bjuden pa nar jag gick vilse och hamnade i en liten nepalisk by

Palas fru torkar mina klader, Kechuperi Lake

Himalayas

Ganges

Aggressiv rackare som stal vad den kunde fran sovsalen i Varanasi

Morgondopp i Ganges

Visst

Kvinna som kom med bananer till mig varje dag i Manikaran

Baba G, Manikaran

Anna, Chris, Jesse och SnoopDog i McLeodGanj

McLeodGanj

Skev veranda vid huset Doub hyr, Baghsu

2010-04-26 @ 11:58:22 Permalink Indien Kommentarer (1) Trackbacks ()

Bergsget

Daligt pa uppdateringsfronten, jag haller med. Nu ska jag forsoka fatta mig kort om vad jag roat mig med den senaste manaden.
Efter att ha lamnat Cherapunjee med dess vattenfall och levande broar bestamde jag mig for att ta mig tillbaka till bergen, det ar nagot visst med nordostra Indien. Akte direkt till Darjeeling fran tagstationen och forberedde mig pa timmar av pappersarbete for visa till Sikkim men icke mina vanner. Vi talar en liten timme och 45min och detta firades med chai pa en sten utanfor kontoret. Akte till Pelling med tre spanjorer (Henric som ar polis men jobbar med en ngo i Kerala, hans bror Ramon som jobbar med marionettdockor i Barcelona och Jesus som ar taxichaffis i Madrid) pa en biltur som slutade upp med allsang, get i knat och vantan pa chaufforen som var dalig i magen.
I Pelling var jag en vecka och dar var helt fantatstiskt. Jag traskade forsta fran Pelling till Kechuperi Lake dar jag bodde hos en Lama vid namn Pala. Han brukade vara den fd Dalai Lamans kock. Sikken kille! 80 bast, ol till frukost, springrunda i bergen varje dag, ol till lunch, 11 ungar och sa odlade han och hans fru marijuana bakom dasset. Jag bodde i hans dotter Chumdens guest house, en riktig inspirationskalla med varldens harligaste humor. Nagra dagar senare traskade Catherine (en avdandkad hippie fran Frankrike som har en dotter fodd 88 och sag mig lite som ett substitut till henne) och jag vidare till Yuksom (i hagel och osregn ska sagas)dar vi sag pa vackra tempel och markliga stenkreationer som ar heliga och kallas gompas. Darifran lyckades jag fjaska in mig i en forhyrd jeep tillbaka till Pelling som visade sig vara hyrd av ett par pa brollopsresa. Bilen hade tre saten dar fram, fyra i mitten och fyra bak. Jag fick sitta inklamd mellan guiden och chaufforen dar fram och varje gang de var dags att stiga ur och se pa vattenfall och tempel var jag tvungen att oppna dorren at dem. Bilturen och allt jag fick se var helt otroligt MEN det spelades endast(!) Venga Boys i bilen. Kande mig nastan lite aksjuk efter att ha hort en femte version av "wow we are going to Ibiza". Sista morgonen i Pelling var glasklar och vyn over Himalayas fick mig att grata.
Efter Pelling akte jag till Varanasi dar det var en musikfestival i The Monkey Temple i dagarna fem. Varje kvall vid atta akte jag dit och kom aldrig hem innan soluppgangen. Jag spelade med en kille pa sarengie nagra nagar och fascinerades av hur smutsig Ganges manste vara. Dessvarre var det ungefar har jag borjade bli sjuk och efter att ha studerat simskolan i Ganges i tva timmar fick jag nog. Kallsup efter kallsup fick Varanasi att kannas allt annat an halsosamt och jag kopte mig en tagbiljett till Dehli samma kvall. Fran Dehli tog lokalbuss efter lokalbuss och hamnade slutligen i Manikaran, Parvati Valley. Forsta dagen jag kom dit fragde jag en fransyska lite forsiktigt om hon visste var the hot springs var "they are here in teh hotel Cecilia", svarade hon. Manikaran ar en by byggd pa ett gang varma kallor och i princip varje byggnad har en varm pool i botten. Gott. Dar stannade jag i nagra dagar och drog sedan vidare till Pulga som ar en helt otrolig liten by uppe i bergen. Jag bokstavligt talat in i tva svenskar jag traffat tidigare plus en till och vi spenderade vara dagar med promenixer, bad i floden och mys vid brasan. Darifran tog jag mig aven till Tosh och fick se bergen fran ett annat hall, helt sagolikt.
Fran Parvati Valley tog jag mig till Vashist utanfor Manali. Bussresan dit delade jag med en kartong kycklingar i knat och sista biten pa taket. Det ni vasttrafik. I Vashist har de ocksa varma kallor men bara en. I ett tempel. En basang dar jag badade med alla kvinnorna i byn som tvattade sig sjalva, sina klader och sina barn. En kvinna kom fram till mig och papekade att jag hade missat en flack pa axeln och sen skrubbade hon min rygg. Tack kvinnan.
Nu skirver jag er ifran McLeodGanj i Himachal Pradesh. Har gick jag in i britterna jag bodde med pa Andamanerna, sa himla kul att traffa dem igen. Igar var vi och at middag i ett hus som en fransman vi ocksa traffade pa Andamanerna hyr. Tror vi flyttar in dar imorgon. Nu ska jag ga och lara munkar tibetanska munkar engelska och sen blir det bio.
Vi ses i en framtid valdigt snar!
PS. Gissa vad de spelar pa gatan utanfor om inte Venga Boyz, vad hande? Tanker mest bara hur det sjongs om Uncle John from Jomaica nar vi brukade vara hos mormor. India goes Benidorm.

2010-04-23 @ 13:25:07 Permalink Indien Kommentarer (2) Trackbacks ()

Paparazzi

Bill och Bull

Kawa har rest konstant i 34 ar

Laga dack i Chennai

Man som pastod sig vara fd filmstjarna, Chennai

Robin och Denise i GH

Gissa om hon fick dricks?

Firar Holi pa Marina Beach, Chennai

Mrs Giggles -The biggest little bookshop

Farga haret med tandborste i Chennai

Sadhia traffade sin man pa Yahoo-chatten for sex ar sen, han friade till henne utran att de sett varandra i verkligheten. Hans paron gillade henne och nu ska de ha barn om tva manader. Hon ar rar.

Stone carving, Konark

Laga fiskenat i soluppgang, Puri

Helig kulle i Darjeeling

Darjeeling

Tiger Hill, Darjeeling

Toppen pa Himalaya

Traska tillbaka

Darjeeling Town

En kompis skrammer tva andra kompisar i Thongsa Gompa, Kalimpong

Samaguri Satra, Majuli Island

Majuli Island

Gillar Cecilias vralak

Living bridges, The Double decker, Cherapunjee

Vagen dit

Jag badade har

Varldens fjarde hogsta vattenfall, som inte syns pga torkan. Noh Kalikai Falls, Sohra

2010-03-23 @ 05:31:50 Permalink Indien Kommentarer (1) Trackbacks ()

Latest

Nattaget fran Calcutta anlande vid fyra pa morgonen oh da hade ingan hostel oppnat sa jag hitatde ett litet chaistalle dar jag satt och pratyade med en bakfull kille om hans gardag (han hade bla W+S och ett hjarta skrivet i henna i handflatanb och mindes ingenting)i nagra timmar innan jag hittade mig nagonstans att bo. Jag tog tunnelbanan till Kali Temple och lyckades bevittna en stackars liten getunge bli offrad till gudarna. Jag gick. Efter det tog jag mig till gatan med instrumentbutiker och lyckades fa tag i en man vid namn Tarun Chokraborty som jag spelade med i nagra timmar agen darpa. Hans tablaskompanjon var ocksa med och jag fick nypa mig i arman for att forsta var jag var med om.Pa hostelt bodde markliga manniskor bla en svensk kille som jag latsades att jag inte var svensdk infor. Han delade ut egenhandigt komponerade visitkort, med bilder pa honom som tanker sadae med pekis och tummen pa hakan, och och argumenterade for hur snygga manniskor har roligfare. Citat "jag har verkligen roligt jamt". Han var inte rolig. Traffade aven tva britter, en vars studier jag last om i socialantropologin och en strax fardigutbildad lagstadielarare, som bada skulle med samma tag till New Jaipalguri sa vi slog folje. Val pa tagstationen hittade de ytterligare en australienare som de traffat pa en bar kvallen tidigare och sa var vi en kvartett.
Val i NJP akte vi i fyra timmar upp till Darjeeling, vilket stalle! Jag ar fullstandigt foralskad. Mentaliteten ar helt annorlunbda (folk hinnerinte stanna och prata for de skavidare pa sin morgonjogg utan vill bara veta var man kommer ifran och saga valkommen) och det kanns for forsta gangen i Indien som naturen faktiskt ar storre och maktigare an manniskan. Vi gick pa turer och lyckades fa se toppen pa Himalaya men sikten kunbde ha varit battre, vi hamnade pa bakgata och drack hembrygd sprit pa ris med lokalbefolkningen, vi akte pa hemmasnickrad skateboard och jammade pa en open mic med sithar, flojt, fiol och didjerido (hur fan det nu stavas?).
Akte vidare till Kalimpong och hamnade an en gang pa bar med lokalbefolkningen. Dar bjodsvi pa otack ol fran Tibet som smakade appelsaft och hette Hit -ingen hit.
Fran Kalimpong akte jag vidare sjalv till Assam och Majuli Island. For att ta sig till Majuli maste man aka fran Guwahati till Jorhat och sen ta farja darifran. Redan pa forsta bussen hamnade jag bredvid den enda som talade engelska och som skulle hela vagen till Majuli. Han var MP och haxdoktor. Samtidigt. Javlar vad det holls lada. Talade han inte om sina citat "very best ideas" sa langade han fram ortboken och skulle hela folk pa bussen. Majuli var helt fantastiskt. Jag var den ende turisten pa on och det marktes, alla skulle heja men fortfarande inte pa ett sadant vis att de ville ha ut nagot av det som i Calcutta. Jag cyklade runt hela on pa en vag som skiftade i kvalite. Var det inte halig asfalt sa vara det sand eller lera. Besokte sammanlagt sju satras och kandemig ganska fardigfralst efter det.
Lamnade Majuli igar och reste hela dagen. Forst med buss i sex timmar och sen med vad de kallar sumo,shared jeep. Resturen i jeepen kom att bli nagot att minnas. Det var love drama mellan ett par dar. Jag forstodinte riktigt men forst kastade tjejen ett simkort och sen kastade kille en trasig planbok. Ovriga medresenarer foljde dramat med hejarop och suckningar och jag stangde av oronen. Efter en stund dackade den arga flickan pa min axel och killen satte sig dar fram bredvid chaufforen med ett ben pa var sida om vaxelspaken. Han dackade ocksa men vaknade av att ha fatt kulorna sprackta nagoin timme senare nar det var dags forr herr chauffor att vaxla ner. Alla skrattade sa de grat. Jag med.
Nu ska jag och fela med en frireligios brud har och imorgon bar det av till Cherapunjee.
Saknar er!

2010-03-21 @ 09:22:40 Permalink Indien Kommentarer (2) Trackbacks ()

Fast i Puri

Tank att jag fatt spela med Lalgudi Krishnan. Krishnan ar femte generationens musiker och hans far ar en av de framsta carnaticviolinister i Indien. I tva dagar larde han mig grunderna i carnatic och jag lamnade honom en teoribok och en spexigt stamd fiol (dgdg istallet for eadg) rikare. Spelade in honom pa min nyinkopta recorder ocksa, den skriker 80tal, vager bly och det ar kasettband som galler men den var billig.
Jag skriver er nu i egenskap av statist i Tamilfilm. En morgon pa hostelet i Chennai blev vi uppraggade av en man som lovade 600rupies, god mat och 15minutes of fame i en citat "pakostad film". Marcus, Laura, Denise och jag satte oss i en buss avsedd for tolv passagerare som snart fylldes med tjugo. Vi kom fram till en racingbana 1h senare och fick vanta i ytterligare tva innan det serverades lunch. Nagon timme senare var det dags for oss turister att gora entre, vi skulle agera publik precis som de ovriga 600 indiska statisterna. Ingen talade engelska och vi forsokte hanga med nar det var dags att vara upprord och nar det skulle hejas pa rallyhjalten. Filmen ska heta 2.50 och handlar om en rallykille som far problem med sin rallybil i starten (da kastade vi popcorn pa rallybilen) och som sen kor ikapp de andra for att sedan vinna hela rallykalaset, och tjejen forstas, pa tiden 2.50. Filmens Mans, Bill och Bull fick vi dessvarre aldrig se agera men de hangde backstage och var kladda i langa latexrockar med varldens markligaste skaggvaxt. Jag bet nastan sonder lappen for att inte skratta hogt nar jag fick syn pa dem. Visar bild en annan dag.
Har hunnit med att se My name is Khan ocksa. En av de mest pk filmerna i Indiens filmhistoria skulle jag tro. Biosalongen var gigantisk och iskall men publiken var engagerad och visslade, buade, skrek och gav staende ovationer. Hur kul som helst.
Nu sitter jag i Puri, en fiskeby jag hamnade i efter att ha akt nattaget till Bhubaneswar. Varfor ar en lang historia men den innehaller en neurotisk medelalders arkeologstudent fran England som visste att det bara skulle ta 30min dit (det tog fyra timmar och vi var framme kl02.00). Det gor inget for jag gillar Puri. Har hunnit gora bade dagstur till Bhubaneswar dar jag kollade in Modern Art Gallery dar lokala konstnarer stallde ut. Fantastiskt. Och till Konark dit jag akte bak pa motorcykel. Han som korde hette Topan och jag hittade honom av en slump. Skulle bara fraga hur man tog sig till Konark och det visade sig att han agde en Travel & Tour-byra och var den som akte till bla Konark for att samla in pengar fran sina kunder. Val i Konark sag jag pa The Sun Temple, vilket tempel sen!, och pa hemvagen fick jag agera cirkushund. Forst skulle jag visas upp for butiksagare, sen for frugans systers familj och sen for kompis som just fatt barn men det var ok.
Gardagen till ara skulle jag ha akt vidare till Calcutta men blev magsjuk nagra timmar innan och fick avboka resan. Kom just fran tagstationen dar jag forsokte boka ny resa imorgon men biljetterna ar slut och jag ar nu fast i Puri i tva dagar till. Jag ar frisk och traskar runt i vacker fiskeby sa jag klagar inte.

2010-03-05 @ 14:15:04 Permalink Indien Kommentarer (3) Trackbacks ()

Tillbaka pa fastlandet

Tack datorn for att du dog precis nar jag skrivit klart inlagget. Batturen till Andamanerna tog fyra dagar, inte tre. Jag repeterar, fyra dagar. Rastlosheten los inte med sin franvaro men var snart glomd nar vi var framme. Andamanerna var fantastiska. Tokblatt vatten som andrade farg hela dagarna, tomma strander och vansinnigt manga hundar. Berattar mer om deras nya Dog Family Planning Project en annan dag. Var bade pa Haevlock Island och Neil Island. Ar i Chennai nu efter en mardromsresa fran Andamanerna med kackerlackor, avloppsvatten overallt och fem timmars sakerhetsovning mitt pa havet. "Attention please! We are not sinking, only pretending. I repeat, we are not sinking." Fick se delfiner till soluppgangen i alla fall sa jag ska inte klaga. Nu bar det av norrut. Kram sa lange!

Chennai Port Station

Brollopet

Pa baten till Andamanerna

Baten till Andamanerna

I vantan pa solnedgang

Haevlock Island

Beach 7

Stranden vi bodde pa

Joggingturen jag inte tog

Beach 5

Traffade svensk barnfamilj som utmanade sandslottet

Neil Island

Jettyn pa Neil Island

Baten tillbaka till huvudon, Port Blair

Musiker fran Rajasthan pa batjaveln tillbaka till Chennai

Ungefar sahar kande jag mig ocksa

Kvinnan i slafen bredvid mig

Zooma in om det gar

2010-02-25 @ 15:49:03 Permalink Indien Kommentarer (7) Trackbacks ()

Ut pa sjon

Slar man upp ordet kitch i en ordbok sa kan jag beratta vad man hittar dar. Ett pakostat brollop i Egmore, Chennai, med inredning som stavas rosa och guld med tvapparater som visar livebilder fran paret som star pa scen (ibland klipps en och annan photoshopad bild in med tex killens ansikte som vaxer ur en ros och flickan ur en annan) lagg dar till att du blir bjuden pa otrolig mat och till dessert serveras rosa spunnet socker.
Igar bar det av till Madras Race Club for en Sufi & Mystics Festival. Nagot av det haftigaste jag sett. Vilken rostkontroll de har. Parvati Baul var dragplastret men grupperna fran Rajasthan (som for ovrigt hade en liten pojke med sig som var en identisk kopia av Andy Milonakis), Punjab och Iran var val sa bra. Alla satt som trollbundna.
Idag har jag tillsammans med en extremt pratglad tyska (prtaglad som i tillat mig beratta allt som star i lonely planet och allt som borde sta) och en mer tystlaten hollandare suttit i fyra timmar pa ett kontor for att kopa biljetter till Andamanerna. Lite da och da skrek en man olika namn ett horn och folk rusade dit han stod. Vi klickade med sakerhetsvakten, efter att ha papekat att han hade valputsade skor, sa han lyckades slutligen fixa in oss. Imorgon bar det av. Batturen tar tre dagar dit och sen tre dagar hem sa jag vet inte nar jag ar tillbaka. Det marker ni nar jag dyker upp pa cyberspace igen.

2010-02-08 @ 08:53:50 Permalink Indien Kommentarer (5) Trackbacks ()

Framme

Sa var man i Chennai. Resan hit var lang och gjordes inte kortare av stenhog ryss som pa Delhis flygplats kom pa att han var tvungen att prata med nagon (las: rabbla filosofiska klyschor pa rad i timmarna fyra) for att inte missa sitt flyg. Denne nagon rakade vara jag.
Val i Chennai akte jag med en otroligt seg taxichauffor som inte hade en susning om var vi skulle. Efter att ha stannat och fragat sju olika personer pa tamil forstod tom jag vilken vag man skulle aka och fick agera guide. Bor pa ett fralsis-stalle, Salvation Army. Varje gang jag ser skylten tanker jag pa alla fralsiskorer i Nordstan och sa nynnar jag lite pa Ovan dar. De ar snalla.
Samma dag som jag kom fram traffade jag Kristina som bjod mig pa middag innan hon akte hem pa natten. Traffade aven Roozbeh som jag umgatts med de senaste dagarna, han bor ocksa pa fralsis och har bott storre delen av sitt liv i Goteborg. Vi har varit och halsat pa Mrs Giggles pa bokhandeln, dragit daliga goteborgska ordvitsar, strosat i Georgetown och pa Marina Beach. Imorgon ska vi pa Baul-konsert. Gissar att ensamheten kommer krypandes nar han akt vidare.
Vi hors snart!

2010-02-06 @ 06:46:38 Permalink Indien Kommentarer (2) Trackbacks ()

Hej så länge!

Så var det dags igen. I morgon går planet klockan 6.20 till Dehli, Indien. Tar därifrån ett flyg direkt till Chennai som är framme kl 5.00 på torsdag. Om nu inte snöstormen snurrar till det hela. I Chennai har jag i alla fall tänkt att fela lite indiskt det första jag gör. Efter det har jag ingen direkt plan.
Vill man höra av sig så införskaffar jag ett indiskt simkort det första jag gör och så har jag en skype som heter cecilia.thoren1.
Vi hörs!

2010-02-02 @ 20:44:20 Permalink Indien Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hemkommen

Jag ar hemma! Var tvungen att be bordsbön med grannen på flyget innan vi at, hon var visst frireligiös.

2009-01-14 @ 12:10:05 Permalink Marsabit, Kenya Kommentarer (3) Trackbacks ()

God jul onskar tomten.

Har hunnit med sa mycket sedan jag lamnade Marsabit den 11e. Har sett tio giraffer fran lastbilsflak till solnedgang. Gatt pa amatorsmassig pantomime och julmarknad pa Nanyuki Sport's Club. Halsat pa Esther hemma hos henne i Ruiru. Mott Sanna och Helena i Emali (efter att ha delat ett trasigt sate med en pratglad hog man som inte kunde halla balansen i tre timmar) for att sedan aka till Mombasa med nattbuss (denna gang bredvid kvinna som gjorde konstiga ljud varje gang jag tog av hennes kanga fran mitt ansikt, hon ville ha den dar). Vi bodde pa Tiwi Beach som var vacker som om den vore fran ett vykort. Julafton firades med delfiner, snorkling i halvdott rev och god mat. Livet leker liksom.
Skriver er nu fran Lamu. En vacker o vars invanare ger mig indska vibbar medan husen kanns valdigt mycket Tsatziki, morsan och polisen. Lagg dar till asnor. Hemskt mycket asnor. Charmtroll. Overallt rider det folk pa asnor, ser lite ut som nar folk rider pa islandshastar. Jag skulle kunna bo har. Tank att ett land kan se sa olika ut.
Alldeles nyss ringde Sadias man Peter och berattade att de fatt en son sa jag kan inte klaga. Inte alls.

Gott nytt ar alla! Snart se vi ju.

2008-12-27 @ 09:17:37 Permalink Marsabit, Kenya Kommentarer (2) Trackbacks ()

Tack och farval Marsabit

Afrikanskt brollop sager du. Intressant sager jag. Alla ar med, representanter fran varenda kyrka i distriktet, och alla ska bidra med en sang fran knastrig ljudanlggning ackompanjerad av synth och denna gang aven en ostamd gitarr. Ge garna mikrofonen till gruppens samste sangare ocksa. Osv osv.
Anledningen till dalig uppdatering ar vad som nu pagatt sedan i lordags namligen the youth camp. Cecilia ar "in charge of the girl's dormitories". Aldrig mera sovsal. Amnen som tas upp ar bla hur vastvarlden kommit med skrap som anal- och oralsex, homosexualitet och abort till Afrika. Jag ar trott.
I dag fick jag veta att jag lamnar Marsabit i morgon, vilket kanns fruktansvart jobbigt men ocksa ganska lagom. Aker forst till Nanyuki for att halsa pa en svensk doktor jag aldrig traffat. Sedan vidare till Nairobi for att halsa pa Esther. Efter det aker jag vidare till Mombasa med Sanna och Helena for att halsa pa var van Clownjohan. Efter det vet jag inte riktigt men ska forsoka hora av mig pa vagen. Hemma igen ar jag i alla fall den 12 januari. Vi ses da!

2008-12-10 @ 19:01:53 Permalink Marsabit, Kenya Kommentarer (2) Trackbacks ()

OVCkartlaggning

Sedan ar tillbaka ar den 1 december utnamnd till the world's HIV/AIDS day. I mandags fortsatte OVCtjosan for alla trodde Marta och jag, men icke. Vi fick veta att teh MOH (minister of health) hade bestamt sig for att besoka Milimatatu just denna dag och att den mobila VCTcentralen skulle koras dit och invigas med nagon slags ceremoni. Vi var hedersgaster, da vi rakar vara de enda som arbetar for manniskorna i det sa bortglomda Milimatatu. Denna ceremoni kom att innehalla, likt alla andra viktiga tillstallningar har, alldeles for manga och langa tal fran man som upprepar exakt allt vad foregaende talare sagt. Vad som gjorde min dag var att se Milimatatus egen sangkor och nagra flickor fran Komboni som dansade. Fyra timmar tog kalaset.
I tisdags gick jag till kontoret i tron om att mota Marta for att ga till Milimatatu men sa blev det inte alls. OVCmobilariseringens deadline narmar sig och de som har ansvar for location Sagante, Dirrib, Goro och Jaldesa med sub-locations var langt ifran fardiga och behovde min hjalp. For er som inte vet kan jag beratta att detta ar ett ofantligt stort omrade. Bara att aka fran en by till en annan tar en kvart och pa vagen daremellan ligger en och annan hydda som ocksa maste besokas. Vid niotiden akte vi (Grace, Mary, Clara, Halakhe och jag) och hemma var vi inte forst klockan sju. Vad som art bra med de har omradena ar att alla har flera CHWs som talar engelska och som darfor kan sla folje med mig for att oversatta. De flesta ute i byarna talar inte ens kiswahili da de ingen utbildning har. I en by som heter Dub Goba traffade jag en 18arig pojke som just forlorat ocksa sin far och nu tar hand om sina broder sjalv, de har en sk guardian som inte tar sitt ansvar. Klockan var inte ens ett annu och pojken stank sprit. Han talade engelska och fragade mig vad han kunde gora for sina tva yngre broder som just hoppat av skolan och ingen kan ta hand om nar pojken gar tillbaka till skolan i januari, Marsabit Boys Boarding School. Vi pratade med hans guardian och Grace och jag bestamde oss for att bjuda in honom till FHs youth camp. Nu vet jag att jag kommer fa mannen jag inte alskar sarskilt hogt pa kontoret pa halsen, da bara sponsrade studenter ar valkomna, men det struntar jag i. Grace och jag har "kontakter".
I onsdags var Grace och Mary tvungna att gora annat sa Samuel, CDP field staff i Kubibagasa, foljde med oss istallet. Vi akte och plockade upp en volontar som ingen av oss uppfattade namnet pa utan nu gar under benamningen wewe(du) eller volontaren nar han inte hor. Volontaren ar snall men pratar alldeles for hogt. Och for mycket. Ingen fingertoppkansla alls. Gissa vem som fick gora hembesok med honom dagen till ara. Nar vi anlande till en by borjade alla i bilen mumla och jag fragde varfor. De berattade att byn vi nu skulle besoka valdigt, for att anvanda det av kenyanen sa missbrukade ordet, funny. Alla i byn var antingen skyhoga eller valdigt berusade. Efter att varit dar i nagon halvtimme kom en fruktansvart berusad man, som likt alla andra har visste att jag hette Cecilia, fram till mig och berattade att dar fanns en kvinna som varit sangliggandes i tre manader. Jag bestamde mig for att ga och halsa pa henne. Nar vi kom fram till kvinnans hus hittade vi henne liggandes under en sjal i graset, hon berattade att hon haft diarre i tre manader. Jag befarade det varsta och skickade en lite pojke efter Clara som befann sig i en hydda nagon annanstans. Clara ringde genast till nagon fran sjukhuset som tydligen befann sig i omradet for household-to-household testing. Nar de anlande tittade kvinnan fram under sjalen och vi alla mottes av en chock. Hon var ung. Alldeles for ung. Vi var alla helt overtygade, av hennes tillstand att doma, om att hon var 80+ men nu fick vi veta att hon bara var 25 ar gammal. Vi fragade om det inte var nagon som togh hand om henne och hon berattade att hennes man dog for nio ar sedan, da var han 57 ar gammal, och att hennes bror nu tog hand om henne. Ingen annan i hela byn vagade ga nara henne da folk tror att de kan bli smittade. Aven nu nar vi var dar stod alla och tittade pa, pa bekvamt avstand bakom anobuskarna. Nar vi fragade dem om nagon hade en madrass hon kunde ligga pa nar vi korde henne till sjukhuset skrattade de. Vi samlade hennes saker och jag lyfte henne till bilen, hon vagde inte mer an 15kg. Val pa sjukhuset mottes jag av nasta chock. Dar kom vi med en doende kvinna till akutmottagningen och fick borja med att leta efter personal. For att sedan leta efter doktorn som hade gatt till stan for ett arende. Jag fick flera skrackhistorier berattade for mig om patienter som anlant till sjukhuset for att sedan do i vantan pa en doktor som gatt till en narliggande bar. Efter manga telefonsamtal och tjugo langa minuter hittade vi till slut en doktor, sjukhusets enda - MBTs enda, och lamnade kvinnan och hennes bror med honom.
Vi lamnade kontoret tidigt i torsdags. Nar vi akte genom marknaden hittade vi Joseph Guyo, CDP i Hula Hula, och han bestamde sig for att hjalpa oss ocksa han. Nu var vi Joseph, Samuel, Clara, Halakhe, Claras tva soner plus en kompis, Halakhe, volontaren, Badassas area counciller med tillhorande sack socker och 20litersdunk med olja och jag i bilen. Det var trangt. Vi akte forst till sjukhuset med klader vi samlat ihop till den sjuka kvinnan och nar vi kom in i sjukhussalen trodde jag inte mina ogon, kvinnan satt upp och log. Hon hade redan borjat sin ART och hade fatt dropp hela natten. Lovade att halsa pa henne igen innan jag lamnar MBT. Vi akte till Kubibagasa med omnejd och josses vad vackert dar ar! Nu nar regnet ar har ar allt gront och du ser en horisont som nastan ser ut att vara havet men som egentligen bara ar mer oken. Helt fantastiskt! Helt surrealistiskt nar man sitter och ser ut over allt det vackra, samtidigt som man forsoker forklara for en anka att hon kan krava ersattning fran Kenya Wildlife Service for att hennes man blivit dodad av en elefant, samtidigt som hon berattar att hennes son vagrar ga tillbaka till skolan, samtidigt som man berattar att han kan komma till the youth camp och lovar att prata vett i honom, samtidigt som hon berattar att hon ingen mat har atit pa tre dagar men anda insisterar pa att man ska dricka hennes kamelthe. Och som sagt, samtidigt som man tittar ut over allt det vackra. Vi besokte aven en IDP i omradet, Olayaah. For att vara en javligt korrupt man ar Marsabits MP (memeber of parliament) trakigt icke-korrupt. Olayaah rakar ligga mitt i the MPs home area och har funnits dar sen massakern i Torbi som nu var for snart tre och ett halvt ar sedan men inte ens pa hemmaplan tycks the MP (antagligen den mest icke-kvalificerade MPn i Kenya) bry sig. Ingen gor nagot for de som bor dar.

Nu ska jag pa brollop. Berattar mer en annan dag. Hejsan

2008-12-06 @ 08:52:29 Permalink Marsabit, Kenya Kommentarer (0) Trackbacks ()

Avtrubbad

I mandags var all CDP staff samlad pa kontoret. Det ar ganska roligt nar de samlas for man kan latt se vilka som arbetar pa CDP center, skolor, langt borta. De har namligen bla eller bara valdigt smutsiga byxor. Av lastbilsflakakandet. Christines kjol ar oftast lite renare da kvinnor har fortur till sate i forarhytten. Samlade var vi for att APHIA II, som star for nagot jag inte har en susning om vet att a:et star for afia(halsa pa kiswahili), har bestamt sig for att kartlagga alla norra Kenyas OVCs(orphans and vulnerable children). FH har hand om kartlaggningen i hela Marsabit district och nu skulle vi lara oss hur man fyller i deras formular.
Ocksa pa tisdagen avbrots de flesta pa CDPkontorets dagliga arbete for OVCkartlaggingen. Hela formiddagen haftades formular och nar alla var redo att ga skulle mannen, som kanske inte ligger mig varmast om hjartat pa kontoret, absolut ha vad han kallade en kort briefing. Kenyansk briefings alltsa. Inombords skrattade jag sa jag grat, utat sett var jag lugn och sansad. Den enda med den sinnestamningen runt bordet. Alla talade i mun pa varandra, nagons telefon ringde och inte gick det att hora vad personen i andra anden sade -pa med hogtalartelefonen, nagon spottade rester fran pinnen denne anvande som local toothbrush osv osv osv. Efter lunch gick jag med Mary till Manyatta Jillo. Dar halsade vi pa en flicka som behovde halsas pa och letade efter sponsrade barn att fotografera, ocksa har. En man sprang ifatt oss och bad oss komma och titta pa hans sons ben sa vi foljde efter honom in i deras hem. Stackars pojk. Utifran knavecket putade nagot som sag ut som en valdigt infekterad golfboll och tro inte att de gatt till sjukhuset for det. Mary och jag startade en overtalningsprocess som pagar an idag. Vi skrev brev till sjukhuset som sade att pojken far varden betalad av FH, da han ar en sponsrad unge, men familjen har fortfarande inte tagit honom dit. Hur jag vet det ar for att de maste passera kontoret har for att fa en stampel i samma brev forst. Pa hemvagen fick vi lift av en pick up och fick vara med om en vansinnesfard utan dess like. Chauforren hade ingen som helst framforhallning (om man nu talar i termer kring framforhallning nar det galler bilkorande). Hoppsan har kom en svang, lat mig gora en tvarvandning sa nara den dar hyddan som mojligt. Vi flog som vantar dar bak pa flaket.
Pa onsdagen borjade arbetet pa riktigt. Marta, Esther pa kontoret och jag har fatt ansvar for hela Milimatatu med omnejd. Vi gick till stenroset = Milimatatus korvkiosk eller bensinmack = dar det hander. Pa mindre an tva timmar hade vi fyllt i tio formular, bara av att prata med manniskorna i stenroset. Marta att hon bestamt sig for att om vi inte hittade de tre sista sponsrade barnen sa skulle vi ersatta dem med nya. Pa hemvagen, ganska nara town, ropade nagra fran Komboni efter oss och vi stannade och fragade om de visste var de tre barnen hade flyttat. Da visade det sig att ett av barnen, Guyatu, var en i bland dem. Hennes faster berattade att anledningen till att hon bytt skola ar for att bada hennes foraldrar gatt bort och hon nu bodde hos henne. Guyatu i sin tur visste var de andra tva barnen bodde och det visade sig att de gatt samma livsoden tillmotes. Tank om vi hade ersatt de tre i tron om att de hade flyttat langt bort. Jag hade turen med mig, Marta oversatte turen till gud.
I torsdags var det bara Marta och jag som gick till Milimatatu. Vi hade stamt traff med Nashangai, kvinnan med kollen i Milimatatu. Vi gick runt hela dagen och gjorde hembesok i Milimatatu. Ont i hjartat gjorde det mest hela tiden nar man traffar barn fran Komboni i deras hemmiljo, som ar allt annat an halsosam.
I fredags skulle vi bara titta forbi stenroset en snabbis for att prata med en mor till en hjarnskadad pojke som vi forsoker fa in i ett HBCsystem, home based care. Det blev ingen snabbis for ryktet hade spridit sig om att hjalp nu antligen fanns att fa och Marta och jag blev kvar i timmarna tva. Vad jag kallar OVCkartlaggningen kallar de har for OVCinventering, en inte allt for kladsam benamning, men nar jag satt dar pa en stenhog och intervjuade anka nummer jag vet inte vad borjade ocksa jag kanske forsta den icke sa humana benamningen litye. Missforsta mig nu ratt. Varfor jag sager att jag borjade tanka inventering var for att man blev sa otackt avtrubbad. "Du har inte atit pa tva dagar och ingenstans att bo har du heller, nehe nej, det ger fyra poang, da antecknar jag det". Efterat gick vi till Manyatta Ginda och dar mottes vi av en tant jag traffat manga ganger forr som visade oss till ett hus hon ville att vi skulle besoka. Dar bodde en gammal tant och en flicka pa sex ar. Tanten berattade att flickans bada foraldrar gatt bort i AIDS och att flickans syskon gar pa boarding school och ar gifta och darfor inte langre bor hemma. Flickan hoppade direkt upp i mitt kna och nar hon satt dar kunde jag hora hennes puls. Den gick alldeles for fort och jag bad Marta fraga flickan farmor om hon var sjuk. Farmorn sade att ja det var hon och tog fram en tablettburk for att visa oss flickans medicin. Jag laste pa burken och insag att flickan ar HIVpositiv. Farmorn hade fram tills nu levt lyckligt omedveten om det da hon inte kan lasa och bara blivit instruerad att ge flickan tre tabletter varje dag. Marta grat och jag kunde bara inte ta in vad jag var med om dar och da. Lilla lilla Kame som satt dar i mitt kna, sa oskyldig. Kame hade koll pa var fler barn som mist deras foraldrar bodde och visade oss vagen. Efter tva till hembesok borjade vi hora kvinnokor sjunga nagon valdigt mononton men vacker sang. Marta berattade att det ar sangen man sjunger nar en nygift kvinna skall flytta in hos mannens familj. Mannen var en fd High School Beneficiary som Marta kande och vi blev inbjudna pa the. Jag spelade in lite av sangen. Far har namligen skcikat mig en gava per post - en handy recorder. Tack far!

2008-11-29 @ 15:43:13 Permalink Marsabit, Kenya Kommentarer (2) Trackbacks ()