Picsilurings
Klassrum i Pelling
Pelling
Torka klader i Pelling
Catherine, pavag till Kechuperi Lake
Sikkimese beer jag blev bjuden pa nar jag gick vilse och hamnade i en liten nepalisk by
Palas fru torkar mina klader, Kechuperi Lake
Himalayas
Ganges
Aggressiv rackare som stal vad den kunde fran sovsalen i Varanasi
Morgondopp i Ganges
Visst
Kvinna som kom med bananer till mig varje dag i Manikaran
Baba G, Manikaran
Anna, Chris, Jesse och SnoopDog i McLeodGanj
McLeodGanj
Skev veranda vid huset Doub hyr, Baghsu
Bergsget
Efter att ha lamnat Cherapunjee med dess vattenfall och levande broar bestamde jag mig for att ta mig tillbaka till bergen, det ar nagot visst med nordostra Indien. Akte direkt till Darjeeling fran tagstationen och forberedde mig pa timmar av pappersarbete for visa till Sikkim men icke mina vanner. Vi talar en liten timme och 45min och detta firades med chai pa en sten utanfor kontoret. Akte till Pelling med tre spanjorer (Henric som ar polis men jobbar med en ngo i Kerala, hans bror Ramon som jobbar med marionettdockor i Barcelona och Jesus som ar taxichaffis i Madrid) pa en biltur som slutade upp med allsang, get i knat och vantan pa chaufforen som var dalig i magen.
I Pelling var jag en vecka och dar var helt fantatstiskt. Jag traskade forsta fran Pelling till Kechuperi Lake dar jag bodde hos en Lama vid namn Pala. Han brukade vara den fd Dalai Lamans kock. Sikken kille! 80 bast, ol till frukost, springrunda i bergen varje dag, ol till lunch, 11 ungar och sa odlade han och hans fru marijuana bakom dasset. Jag bodde i hans dotter Chumdens guest house, en riktig inspirationskalla med varldens harligaste humor. Nagra dagar senare traskade Catherine (en avdandkad hippie fran Frankrike som har en dotter fodd 88 och sag mig lite som ett substitut till henne) och jag vidare till Yuksom (i hagel och osregn ska sagas)dar vi sag pa vackra tempel och markliga stenkreationer som ar heliga och kallas gompas. Darifran lyckades jag fjaska in mig i en forhyrd jeep tillbaka till Pelling som visade sig vara hyrd av ett par pa brollopsresa. Bilen hade tre saten dar fram, fyra i mitten och fyra bak. Jag fick sitta inklamd mellan guiden och chaufforen dar fram och varje gang de var dags att stiga ur och se pa vattenfall och tempel var jag tvungen att oppna dorren at dem. Bilturen och allt jag fick se var helt otroligt MEN det spelades endast(!) Venga Boys i bilen. Kande mig nastan lite aksjuk efter att ha hort en femte version av "wow we are going to Ibiza". Sista morgonen i Pelling var glasklar och vyn over Himalayas fick mig att grata.
Efter Pelling akte jag till Varanasi dar det var en musikfestival i The Monkey Temple i dagarna fem. Varje kvall vid atta akte jag dit och kom aldrig hem innan soluppgangen. Jag spelade med en kille pa sarengie nagra nagar och fascinerades av hur smutsig Ganges manste vara. Dessvarre var det ungefar har jag borjade bli sjuk och efter att ha studerat simskolan i Ganges i tva timmar fick jag nog. Kallsup efter kallsup fick Varanasi att kannas allt annat an halsosamt och jag kopte mig en tagbiljett till Dehli samma kvall. Fran Dehli tog lokalbuss efter lokalbuss och hamnade slutligen i Manikaran, Parvati Valley. Forsta dagen jag kom dit fragde jag en fransyska lite forsiktigt om hon visste var the hot springs var "they are here in teh hotel Cecilia", svarade hon. Manikaran ar en by byggd pa ett gang varma kallor och i princip varje byggnad har en varm pool i botten. Gott. Dar stannade jag i nagra dagar och drog sedan vidare till Pulga som ar en helt otrolig liten by uppe i bergen. Jag bokstavligt talat in i tva svenskar jag traffat tidigare plus en till och vi spenderade vara dagar med promenixer, bad i floden och mys vid brasan. Darifran tog jag mig aven till Tosh och fick se bergen fran ett annat hall, helt sagolikt.
Fran Parvati Valley tog jag mig till Vashist utanfor Manali. Bussresan dit delade jag med en kartong kycklingar i knat och sista biten pa taket. Det ni vasttrafik. I Vashist har de ocksa varma kallor men bara en. I ett tempel. En basang dar jag badade med alla kvinnorna i byn som tvattade sig sjalva, sina klader och sina barn. En kvinna kom fram till mig och papekade att jag hade missat en flack pa axeln och sen skrubbade hon min rygg. Tack kvinnan.
Nu skirver jag er ifran McLeodGanj i Himachal Pradesh. Har gick jag in i britterna jag bodde med pa Andamanerna, sa himla kul att traffa dem igen. Igar var vi och at middag i ett hus som en fransman vi ocksa traffade pa Andamanerna hyr. Tror vi flyttar in dar imorgon. Nu ska jag ga och lara munkar tibetanska munkar engelska och sen blir det bio.
Vi ses i en framtid valdigt snar!
PS. Gissa vad de spelar pa gatan utanfor om inte Venga Boyz, vad hande? Tanker mest bara hur det sjongs om Uncle John from Jomaica nar vi brukade vara hos mormor. India goes Benidorm.
Paparazzi
Bill och Bull
Kawa har rest konstant i 34 ar
Laga dack i Chennai
Man som pastod sig vara fd filmstjarna, Chennai
Robin och Denise i GH
Gissa om hon fick dricks?
Firar Holi pa Marina Beach, Chennai
Mrs Giggles -The biggest little bookshop
Farga haret med tandborste i Chennai
Sadhia traffade sin man pa Yahoo-chatten for sex ar sen, han friade till henne utran att de sett varandra i verkligheten. Hans paron gillade henne och nu ska de ha barn om tva manader. Hon ar rar.
Stone carving, Konark
Laga fiskenat i soluppgang, Puri
Helig kulle i Darjeeling
Darjeeling
Tiger Hill, Darjeeling
Toppen pa Himalaya
Traska tillbaka
Darjeeling Town
En kompis skrammer tva andra kompisar i Thongsa Gompa, Kalimpong
Samaguri Satra, Majuli Island
Majuli Island
Gillar Cecilias vralak
Living bridges, The Double decker, Cherapunjee
Vagen dit
Jag badade har
Varldens fjarde hogsta vattenfall, som inte syns pga torkan. Noh Kalikai Falls, Sohra
Latest
Val i NJP akte vi i fyra timmar upp till Darjeeling, vilket stalle! Jag ar fullstandigt foralskad. Mentaliteten ar helt annorlunbda (folk hinnerinte stanna och prata for de skavidare pa sin morgonjogg utan vill bara veta var man kommer ifran och saga valkommen) och det kanns for forsta gangen i Indien som naturen faktiskt ar storre och maktigare an manniskan. Vi gick pa turer och lyckades fa se toppen pa Himalaya men sikten kunbde ha varit battre, vi hamnade pa bakgata och drack hembrygd sprit pa ris med lokalbefolkningen, vi akte pa hemmasnickrad skateboard och jammade pa en open mic med sithar, flojt, fiol och didjerido (hur fan det nu stavas?).
Akte vidare till Kalimpong och hamnade an en gang pa bar med lokalbefolkningen. Dar bjodsvi pa otack ol fran Tibet som smakade appelsaft och hette Hit -ingen hit.
Fran Kalimpong akte jag vidare sjalv till Assam och Majuli Island. For att ta sig till Majuli maste man aka fran Guwahati till Jorhat och sen ta farja darifran. Redan pa forsta bussen hamnade jag bredvid den enda som talade engelska och som skulle hela vagen till Majuli. Han var MP och haxdoktor. Samtidigt. Javlar vad det holls lada. Talade han inte om sina citat "very best ideas" sa langade han fram ortboken och skulle hela folk pa bussen. Majuli var helt fantastiskt. Jag var den ende turisten pa on och det marktes, alla skulle heja men fortfarande inte pa ett sadant vis att de ville ha ut nagot av det som i Calcutta. Jag cyklade runt hela on pa en vag som skiftade i kvalite. Var det inte halig asfalt sa vara det sand eller lera. Besokte sammanlagt sju satras och kandemig ganska fardigfralst efter det.
Lamnade Majuli igar och reste hela dagen. Forst med buss i sex timmar och sen med vad de kallar sumo,shared jeep. Resturen i jeepen kom att bli nagot att minnas. Det var love drama mellan ett par dar. Jag forstodinte riktigt men forst kastade tjejen ett simkort och sen kastade kille en trasig planbok. Ovriga medresenarer foljde dramat med hejarop och suckningar och jag stangde av oronen. Efter en stund dackade den arga flickan pa min axel och killen satte sig dar fram bredvid chaufforen med ett ben pa var sida om vaxelspaken. Han dackade ocksa men vaknade av att ha fatt kulorna sprackta nagoin timme senare nar det var dags forr herr chauffor att vaxla ner. Alla skrattade sa de grat. Jag med.
Nu ska jag och fela med en frireligios brud har och imorgon bar det av till Cherapunjee.
Saknar er!
Fast i Puri
Jag skriver er nu i egenskap av statist i Tamilfilm. En morgon pa hostelet i Chennai blev vi uppraggade av en man som lovade 600rupies, god mat och 15minutes of fame i en citat "pakostad film". Marcus, Laura, Denise och jag satte oss i en buss avsedd for tolv passagerare som snart fylldes med tjugo. Vi kom fram till en racingbana 1h senare och fick vanta i ytterligare tva innan det serverades lunch. Nagon timme senare var det dags for oss turister att gora entre, vi skulle agera publik precis som de ovriga 600 indiska statisterna. Ingen talade engelska och vi forsokte hanga med nar det var dags att vara upprord och nar det skulle hejas pa rallyhjalten. Filmen ska heta 2.50 och handlar om en rallykille som far problem med sin rallybil i starten (da kastade vi popcorn pa rallybilen) och som sen kor ikapp de andra for att sedan vinna hela rallykalaset, och tjejen forstas, pa tiden 2.50. Filmens Mans, Bill och Bull fick vi dessvarre aldrig se agera men de hangde backstage och var kladda i langa latexrockar med varldens markligaste skaggvaxt. Jag bet nastan sonder lappen for att inte skratta hogt nar jag fick syn pa dem. Visar bild en annan dag.
Har hunnit med att se My name is Khan ocksa. En av de mest pk filmerna i Indiens filmhistoria skulle jag tro. Biosalongen var gigantisk och iskall men publiken var engagerad och visslade, buade, skrek och gav staende ovationer. Hur kul som helst.
Nu sitter jag i Puri, en fiskeby jag hamnade i efter att ha akt nattaget till Bhubaneswar. Varfor ar en lang historia men den innehaller en neurotisk medelalders arkeologstudent fran England som visste att det bara skulle ta 30min dit (det tog fyra timmar och vi var framme kl02.00). Det gor inget for jag gillar Puri. Har hunnit gora bade dagstur till Bhubaneswar dar jag kollade in Modern Art Gallery dar lokala konstnarer stallde ut. Fantastiskt. Och till Konark dit jag akte bak pa motorcykel. Han som korde hette Topan och jag hittade honom av en slump. Skulle bara fraga hur man tog sig till Konark och det visade sig att han agde en Travel & Tour-byra och var den som akte till bla Konark for att samla in pengar fran sina kunder. Val i Konark sag jag pa The Sun Temple, vilket tempel sen!, och pa hemvagen fick jag agera cirkushund. Forst skulle jag visas upp for butiksagare, sen for frugans systers familj och sen for kompis som just fatt barn men det var ok.
Gardagen till ara skulle jag ha akt vidare till Calcutta men blev magsjuk nagra timmar innan och fick avboka resan. Kom just fran tagstationen dar jag forsokte boka ny resa imorgon men biljetterna ar slut och jag ar nu fast i Puri i tva dagar till. Jag ar frisk och traskar runt i vacker fiskeby sa jag klagar inte.
Tillbaka pa fastlandet
Tack datorn for att du dog precis nar jag skrivit klart inlagget. Batturen till Andamanerna tog fyra dagar, inte tre. Jag repeterar, fyra dagar. Rastlosheten los inte med sin franvaro men var snart glomd nar vi var framme. Andamanerna var fantastiska. Tokblatt vatten som andrade farg hela dagarna, tomma strander och vansinnigt manga hundar. Berattar mer om deras nya Dog Family Planning Project en annan dag. Var bade pa Haevlock Island och Neil Island. Ar i Chennai nu efter en mardromsresa fran Andamanerna med kackerlackor, avloppsvatten overallt och fem timmars sakerhetsovning mitt pa havet. "Attention please! We are not sinking, only pretending. I repeat, we are not sinking." Fick se delfiner till soluppgangen i alla fall sa jag ska inte klaga. Nu bar det av norrut. Kram sa lange!
Chennai Port Station
Brollopet
Pa baten till Andamanerna
Baten till Andamanerna
I vantan pa solnedgang
Haevlock Island
Beach 7
Stranden vi bodde pa
Joggingturen jag inte tog
Beach 5
Traffade svensk barnfamilj som utmanade sandslottet
Neil Island
Jettyn pa Neil Island
Baten tillbaka till huvudon, Port Blair
Musiker fran Rajasthan pa batjaveln tillbaka till Chennai
Ungefar sahar kande jag mig ocksa
Kvinnan i slafen bredvid mig
Zooma in om det gar
Ut pa sjon
Igar bar det av till Madras Race Club for en Sufi & Mystics Festival. Nagot av det haftigaste jag sett. Vilken rostkontroll de har. Parvati Baul var dragplastret men grupperna fran Rajasthan (som for ovrigt hade en liten pojke med sig som var en identisk kopia av Andy Milonakis), Punjab och Iran var val sa bra. Alla satt som trollbundna.
Idag har jag tillsammans med en extremt pratglad tyska (prtaglad som i tillat mig beratta allt som star i lonely planet och allt som borde sta) och en mer tystlaten hollandare suttit i fyra timmar pa ett kontor for att kopa biljetter till Andamanerna. Lite da och da skrek en man olika namn ett horn och folk rusade dit han stod. Vi klickade med sakerhetsvakten, efter att ha papekat att han hade valputsade skor, sa han lyckades slutligen fixa in oss. Imorgon bar det av. Batturen tar tre dagar dit och sen tre dagar hem sa jag vet inte nar jag ar tillbaka. Det marker ni nar jag dyker upp pa cyberspace igen.
Framme
Val i Chennai akte jag med en otroligt seg taxichauffor som inte hade en susning om var vi skulle. Efter att ha stannat och fragat sju olika personer pa tamil forstod tom jag vilken vag man skulle aka och fick agera guide. Bor pa ett fralsis-stalle, Salvation Army. Varje gang jag ser skylten tanker jag pa alla fralsiskorer i Nordstan och sa nynnar jag lite pa Ovan dar. De ar snalla.
Samma dag som jag kom fram traffade jag Kristina som bjod mig pa middag innan hon akte hem pa natten. Traffade aven Roozbeh som jag umgatts med de senaste dagarna, han bor ocksa pa fralsis och har bott storre delen av sitt liv i Goteborg. Vi har varit och halsat pa Mrs Giggles pa bokhandeln, dragit daliga goteborgska ordvitsar, strosat i Georgetown och pa Marina Beach. Imorgon ska vi pa Baul-konsert. Gissar att ensamheten kommer krypandes nar han akt vidare.
Vi hors snart!
Hej så länge!
Vill man höra av sig så införskaffar jag ett indiskt simkort det första jag gör och så har jag en skype som heter cecilia.thoren1.
Vi hörs!