Cecilia

Det gar inte en dag har da jag inte hor om, eller traffar, korrupta ledare som bara kan se till sin egen och sin tribe's winning. Markligt ar darfor hur Obamas vinst tycks ena Kenya i sitt firande. Alla ar plotsligt hans "brother". Antar att alla vill ha sin del av kakan och darfor franser att han faktiskt ar Luo och bara ser att han ar kenyan. Torsdagen var en public holiday for att fira Obamas seger. Det regnade sa mycket att det lackte invatten i taket pa gasthuset. Marsabitianen hade arligt talat inte rad att fira men jag sag pa tv hur det firades pa andra platser i landet. Det var inte utan att jag drog pa smilbanden nar jag sag program efter program som pratade om hur Obamas seger ska gynna Kenya. Radda Kenya. USAs(!) naste president alltsa.
I fredags hade jag lektioner pa MOI Girls som vanligt men blev aven ansvarig for veckans guidance and councelling. Pa fredageftermiddagen samlades alla flickorna pa skolan i matsalen och pepprade mig med fragor om mitt liv dar hemma. Inga som helst hamningar har de, vilket pa manga satt ar valdigt befriande. Pa lordagen var jag tillbaka pa skolan igen for att hjalpa form 4-dataeleverna att forbereda sig for sina KCSE(Kenya Certificate of Seconday Education). Esther hjalpte dem med de teoretiska delarna och jag med de praktiska da det rakar vara det enda jag kan och efterat gick vi hem till henne for att ta hand om hennes systerson som ar sjuk. Han skyller pa kottallergi(?).
I mandags hjalpte jag Marta med CAPRs i Komboni. Tre larare befann sig pa skolan och hade hand om nio klasser, de ovriga var kallade till att vakta KCPE(Kenya Certificate of Primary Education). Tro inte att de stressade upp sig for det. Storre delen av dagen satt de, inklusive jag, och lyssnade till head mistress Alberta som drog rovarhistorier och fylleanekdoter. Och som hon holl lada, kan bara saga hatten av. Hatten av!
I tisdags blev det inget Komboni sa jag fick hjalpa till med arkivering och excel-tabbar pa kontoret istallet. Nagon gang efter lunch horde jag en rost jag kande igen. Kunde inte komma pa varfor men insag snart att det var poeten fran Mwangaza som tittat forbi. Ali heter han visst och han ska ha fund raising i nasta vecka for en kasset han ska ge ut med alla sina dikter. Skulle tro att han gav oss smakprov pa exakt allihopa. Nar jag senare pa dagen var och halsade pa Wako (en av fioleleverna)i hans snickeri visade det sig att han var kompis med Ali och att Ali ocksa ahde bestamt sig for att titta forbi. Dar fick vi(las: jag, da Wako rakade bli valdigt upptagen med en soffa han snickrade pa nar Ali drog in luft) annu en dikt upplast pa en halvtimme till. Denna gang var den i alla fall pa engelska.
I gar fick jag antligen traffa Goracha, den 17arige pojken, i Manyatta Jillo igen. Hade egentligen bestamt traff med hans mamma i forra veckan. Alla Gorachas syskoan har gatt i skolan utom han, inklusive de yngre syskonen. Efter att ha talat vet (faktiskt) i mamman bestamdes det att han i januari ska borja i tredje klass. Goracha kan redan rakna matte och lasa, bara av att ha tittat i sina syskons laxbocker. Vi besokte aven en gammal man som ar Manyatta Jillos demo farmer (demonstration farmer). Han utbildar folk i Manyatta Jillo, men ocksa de som tidigare bott i M Jillo men nu tvingats flytta till en sarskild kulle for att undvika tribe clashes. Hans plot var fylld med mangotrad, apelsintrad, avocadotrad, sukumwiki, bonor, osv osv osv. Stor var den dessutom och han berattade att det ar den, och framfor allt forsaljningen av pira som ar blad man tuggar och blir hog av, som finanserat alla hans barns studier. Tva dottrar studerar nu tom pa universitetet. Pa kvallen blev jag medbjuden av de ovriga gasterna i gasthuset till ett stalle som heter Motherland. Ett skjul agt av en charmigt barsk kvinna som lagar all mat, serverar och driver stallet helt sjlav pa sin bakgard. Dar drack jag min forsta tusker sen jag kom hit och det var ju gott. 

Kram pa er!