Att gora en lang historia kort

Nu sa. Josses vad det regnar stundtals och josses vad varmt det ar, av fuktigheten, nar solen ar framme. I mandags akte Robert hem men Mulwa stannade kvar. CARE International oppnar ett nytt kontior i MBT och han haller pa att anstalla folk har. I tisdags bar det av till Milimatatu som vanligt. Marta och jag gick och halsade pa kvinnan med det infekterade brostet, som var en av de forsta jag traffade har. Hon var nu frisk och nar jag sag henne utanfor hennes manyatta insag jag att hon var mycket yngre an vad jag hade trott. Vad jag forstod ar hon 19ar och har redan tva barn. Hennes syster ar 21 ar och har fyra barn, gravid med det femte. Ingen av dem har gatt i skolan och deras enda bror gar nu i sjatte klass och ar ett av FHs sponsrade barn. Jag menar inte att han inte ska fa ga i skolan men det kanns sadar nar kenyanska paron prioterar sa illa. Pa vagen fran deras hus motte vi Angelina, hon var pa vag till marknaden for att hitta nagons klader att tvatta mot betalning. Head mistress Alberta hade skickat hem alla barn som inte betalt de 20kshs(2svenska riksdaler) de maste betala varje termin for en volonteer teacher pa skolan. Har blir tom tva kronor ett dagsprojekt. Pa skolan traffade vi Josphine och jag fragade henne fragor for en artikel jag haller pa att skriva om henne at Erikshjalpen.
Mulwa ar en djurvan. Han sympatiserar med varenda lusbiten get pa torget och berattar allt han kan om sin stora passion namligen hons. I tisdags kvall var hans hona forsvunnen och vi gav oss ut pa jakt. Nar solen gar ner har kan inte ens jag, trots min hudfarg, se handen framfor mig och honan i fraga ar av kuloren svart. Efter att ha plumsat i varenda vattenpol pa hela marknaden, varit pa varenda liten bakgata och fragat hemskt manga hotellagare(hotell och hotell - hydda med sang och las pa dorren) om de slaktat just Mulwas hona gav vi upp. Mulwa var lite nedstamd men blev snart pa gott humor nar vi fann en gemensam namnare -Dolly Parton. Mulwa alskar Dolly Parton och country (och hons)! Det har varit allsang i koket x antal ganger redan och varje morgon vaknar jag av att han star och nynna pa Potential new boyfriend i koket, ibland ackompanjerad av that microphone dude ibland inte. 
Pa torsdagkvall knackade John pa dorren, nattvakten med toppluvan, och fragade mig om jag kunde kanna igen honan. Nej sade jag, men foljde med honom anda da jag visste att den var svart och hade ett snore runt benen for att se vad han ville visa mig. In i den gamla kyrkan pa omradet tog han mig och visst satt honan pa andra bankraden med nabben siktad framat. Nar honan var borta fredagkvall visste jag var vi skulle leta och nog satt honan dar da ocksa.
I lordags fick jag folja med Rose och Mulwa till vad jag kallar det katolska slottet pa kullen, Marsabitianen kallar det nagot annat. I vilket fall, det katolska palatset ar ett enormt stort palats hogt upp i bergen som kan beskadas fran exakt hela Marsabit. Det kostade 70miljoner kshs(7miljoner kronor) att bygga och dar bor tva avdankade italienska praster och nagra nunnor som ser efter dem. Tank vad med skoluniformer, vattentankar, hem, mat osv de pengarna kunde ha bidragit med. Utsikten var i alla fall vard besoket. Bredvid slottet star Marsabits enda vindkraftverk (jag gor mitt basta for att hitta nagon som inte glommer bort att det star dar och borjar anvandas igen) med endast tva armar kvar och spottar mig i ogonen. Marsabitianen tror att det star dar for att visa "the direction of the wind". 
I tisdags hade FH besok av nagon representant for en indisk filmregissors sponsorprojekt, tva logistiker, Aida och en pilot och de hade bestamt sig for att besoka Komboni. Marta och jag fick agera guider och bjods efterat pa lunch. Pa morgonen ersatte vi sponsrade barn som flyttat, da de ar nomader omkring har, med nya och jag fick intervjua dem om tex favoritsysslor och deras foraldrars huvudsyssla. Det ar inte utan att man far lite ont i magen nar de berattar om hur de lever.
Ar numera ocksa field staff i Manyatta Jillo. I onsdags var min forsta arbetsdag dar och jag foll pladask for byn. De som bor dar ar otroligt odmjuka och eleverna valdigt ambitiosa. Tillsammans med CDP field staff dar, Mary och Grace, presenterades jag for allt och alla och vi var aven pa home visits hos fyra familjer. I Manyatta Jillo ar invanarna inte riktigt lika fattiga som i Milimatatu och manga ar valdigt generosa, jag raknade ut att jag under onsdagen fick fem koppar "the" och bulgur och bonor. Hos den forsta familjen fick jag aven en jattefin traditionell kibuyu, mjolkbunke, av en gammal dam som sjalv hade gjort den. Det ar alltid svart att ta emot presenter har men hon insisterade pa att jag skulle ha den och sa fick det bli. I ett av husen satt en av grannpojkarna pa en stol och jag fragade varfor inte han gar i skolan. Han hade inget svar pa det och vi tummade pa att han i januari skall borja class 1 och att vi skulle traffa hans mor nasta onsdag. 17 ar gammal ar han. Efter hembesoken var det enviromental club och vi planterade sukuma wiki och sen gick vi tillbaka till MBT, lite drygt en timme tar det och jag var hemma langt efter att det blivit morkt.
I gar var jag med och deltog i en kampanj for HIV/AIDS testing. Invigningen, for bla en mobile VCT(volonteer councelling and testing) central, skulle ha borjat klockan tio och alla som deltog var fran MBTs NGOs och foretag. The district officer, som man kan tycka skulle kunna vara ett valdigt gott exempel om han testade sig, var anledningen till att ceremonin startade forst klockan tolv och han var inte sen med att lamna ceremonin innan nagon hann be honom testa sig. Pa eftermiddagen hjalpte jag Clara med ett helt sanslost fall som jag inte orkar forklara i detalj just nu.

Kommentarer
Postat av: Lovisa/Pernilla

Hej Cicci! Tack för armbanden! Dom var jättebra o jättefina!Idag var det jättekallt, och jag var tvungen att ta på mig overall o vinterstövlar. Några -grader..Vad bra att ni hittade hönan. Kram från Lovisa o Alenfors o Carlsson. (Kul med en uppdatering från dig!!! killarna hälsar, o patrik med förstås. ha det bäst!!!! Kramar)Jag ville att vi skulle skriva lite mera mamma, att vi har städat idag uppe o nere o det var roligt (Jag tror hon skojjar!!) och så ska jag skriva mitt namn under mamma..LOVISA

2008-11-02 @ 19:46:42
Postat av: Linnéa Martinius

Hej Cecilia!

Det är väldigt spännande att läsa om dina äventyr. Vi lever väldigt olika liv just nu. Jag jobbar med att göda den redan feta överklassen. Känns väldigt meningslöst när man tänker på vad du gör. Jag hoppas att allt är väl och att du mår bra. Jag saknar dig mycket, förlåt för att jag varit så dålig på att höra av mig. Vi ses snart?

Många kramar och pussar

2008-11-02 @ 22:19:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0