Cecilia

Tank att jag fatt spela med Lalgudi Krishnan. Krishnan ar femte generationens musiker och hans far ar en av de framsta carnaticviolinister i Indien. I tva dagar larde han mig grunderna i carnatic och jag lamnade honom en teoribok och en spexigt stamd fiol (dgdg istallet for eadg) rikare. Spelade in honom pa min nyinkopta recorder ocksa, den skriker 80tal, vager bly och det ar kasettband som galler men den var billig.
Jag skriver er nu i egenskap av statist i Tamilfilm. En morgon pa hostelet i Chennai blev vi uppraggade av en man som lovade 600rupies, god mat och 15minutes of fame i en citat "pakostad film". Marcus, Laura, Denise och jag satte oss i en buss avsedd for tolv passagerare som snart fylldes med tjugo. Vi kom fram till en racingbana 1h senare och fick vanta i ytterligare tva innan det serverades lunch. Nagon timme senare var det dags for oss turister att gora entre, vi skulle agera publik precis som de ovriga 600 indiska statisterna. Ingen talade engelska och vi forsokte hanga med nar det var dags att vara upprord och nar det skulle hejas pa rallyhjalten. Filmen ska heta 2.50 och handlar om en rallykille som far problem med sin rallybil i starten (da kastade vi popcorn pa rallybilen) och som sen kor ikapp de andra for att sedan vinna hela rallykalaset, och tjejen forstas, pa tiden 2.50. Filmens Mans, Bill och Bull fick vi dessvarre aldrig se agera men de hangde backstage och var kladda i langa latexrockar med varldens markligaste skaggvaxt. Jag bet nastan sonder lappen for att inte skratta hogt nar jag fick syn pa dem. Visar bild en annan dag.
Har hunnit med att se My name is Khan ocksa. En av de mest pk filmerna i Indiens filmhistoria skulle jag tro. Biosalongen var gigantisk och iskall men publiken var engagerad och visslade, buade, skrek och gav staende ovationer. Hur kul som helst.
Nu sitter jag i Puri, en fiskeby jag hamnade i efter att ha akt nattaget till Bhubaneswar. Varfor ar en lang historia men den innehaller en neurotisk medelalders arkeologstudent fran England som visste att det bara skulle ta 30min dit (det tog fyra timmar och vi var framme kl02.00). Det gor inget for jag gillar Puri. Har hunnit gora bade dagstur till Bhubaneswar dar jag kollade in Modern Art Gallery dar lokala konstnarer stallde ut. Fantastiskt. Och till Konark dit jag akte bak pa motorcykel. Han som korde hette Topan och jag hittade honom av en slump. Skulle bara fraga hur man tog sig till Konark och det visade sig att han agde en Travel & Tour-byra och var den som akte till bla Konark for att samla in pengar fran sina kunder. Val i Konark sag jag pa The Sun Temple, vilket tempel sen!, och pa hemvagen fick jag agera cirkushund. Forst skulle jag visas upp for butiksagare, sen for frugans systers familj och sen for kompis som just fatt barn men det var ok. 
Gardagen till ara skulle jag ha akt vidare till Calcutta men blev magsjuk nagra timmar innan och fick avboka resan. Kom just fran tagstationen dar jag forsokte boka ny resa imorgon men biljetterna ar slut och jag ar nu fast i Puri i tva dagar till. Jag ar frisk och traskar runt i vacker fiskeby sa jag klagar inte.