Cecilia

Nattaget fran Calcutta anlande vid fyra pa morgonen oh da hade ingan hostel oppnat sa jag hitatde ett litet chaistalle dar jag satt och pratyade med en bakfull kille om hans gardag (han hade bla W+S och ett hjarta skrivet i henna i handflatanb och mindes ingenting)i nagra timmar innan jag hittade mig nagonstans att bo. Jag tog tunnelbanan till Kali Temple och lyckades bevittna en stackars liten getunge bli offrad till gudarna. Jag gick. Efter det tog jag mig till gatan med instrumentbutiker och lyckades fa tag i en man vid namn Tarun Chokraborty som jag spelade med i nagra timmar agen darpa. Hans tablaskompanjon var ocksa med och jag fick nypa mig i arman for att forsta var jag var med om.Pa hostelt bodde markliga manniskor bla en svensk kille som jag latsades att jag inte var svensdk infor. Han delade ut egenhandigt komponerade visitkort, med bilder pa honom som tanker sadae med pekis och tummen pa hakan, och och argumenterade for hur snygga manniskor har roligfare. Citat "jag har verkligen roligt jamt". Han var inte rolig. Traffade aven tva britter, en vars studier jag last om i socialantropologin och en strax fardigutbildad lagstadielarare, som bada skulle med samma tag till New Jaipalguri sa vi slog folje. Val pa tagstationen hittade de ytterligare en australienare som de traffat pa en bar kvallen tidigare och sa var vi en kvartett.
Val i NJP akte vi i fyra timmar upp till Darjeeling, vilket stalle! Jag ar fullstandigt foralskad. Mentaliteten ar helt annorlunbda (folk hinnerinte stanna och prata for de skavidare pa sin morgonjogg utan vill bara veta var man kommer ifran och saga valkommen) och det kanns for forsta gangen i Indien som naturen faktiskt ar storre och maktigare an manniskan. Vi gick pa turer och lyckades fa se toppen pa Himalaya men sikten kunbde ha varit battre, vi hamnade pa bakgata och drack hembrygd sprit pa ris med lokalbefolkningen, vi akte pa hemmasnickrad skateboard och jammade pa en open mic med sithar, flojt, fiol och didjerido (hur fan det nu stavas?).
Akte vidare till Kalimpong och hamnade an en gang pa bar med lokalbefolkningen. Dar bjodsvi pa otack ol fran Tibet som smakade appelsaft och hette Hit -ingen hit.
Fran Kalimpong akte jag vidare sjalv till Assam och Majuli Island. For att ta sig till Majuli maste man aka fran Guwahati till Jorhat och sen ta farja darifran. Redan pa forsta bussen hamnade jag bredvid den enda som talade engelska och som skulle hela vagen till Majuli. Han var MP och haxdoktor. Samtidigt. Javlar vad det holls lada. Talade han inte om sina citat "very best ideas" sa langade han fram ortboken och skulle hela folk pa bussen. Majuli var helt fantastiskt. Jag var den ende turisten pa on och det marktes, alla skulle heja men fortfarande inte pa ett sadant vis att de ville ha ut nagot av det som i Calcutta. Jag cyklade runt hela on pa en vag som skiftade i kvalite. Var det inte halig asfalt sa vara det sand eller lera. Besokte sammanlagt sju satras och kandemig ganska fardigfralst efter det.
Lamnade Majuli igar och reste hela dagen. Forst med buss i sex timmar och sen med vad de kallar sumo,shared jeep. Resturen i jeepen kom att bli nagot att minnas. Det var love drama mellan ett par dar. Jag forstodinte riktigt men forst kastade tjejen ett simkort och sen kastade kille en trasig planbok. Ovriga medresenarer foljde dramat med hejarop och suckningar och jag stangde av oronen. Efter en stund dackade den arga flickan pa min axel och killen satte sig dar fram bredvid chaufforen med ett ben pa var sida om vaxelspaken. Han dackade ocksa men vaknade av att ha fatt kulorna sprackta nagoin timme senare nar det var dags forr herr chauffor att vaxla ner. Alla skrattade sa de grat. Jag med.
Nu ska jag och fela med en frireligios brud har och imorgon bar det av till Cherapunjee.
Saknar er!

Tank att jag fatt spela med Lalgudi Krishnan. Krishnan ar femte generationens musiker och hans far ar en av de framsta carnaticviolinister i Indien. I tva dagar larde han mig grunderna i carnatic och jag lamnade honom en teoribok och en spexigt stamd fiol (dgdg istallet for eadg) rikare. Spelade in honom pa min nyinkopta recorder ocksa, den skriker 80tal, vager bly och det ar kasettband som galler men den var billig.
Jag skriver er nu i egenskap av statist i Tamilfilm. En morgon pa hostelet i Chennai blev vi uppraggade av en man som lovade 600rupies, god mat och 15minutes of fame i en citat "pakostad film". Marcus, Laura, Denise och jag satte oss i en buss avsedd for tolv passagerare som snart fylldes med tjugo. Vi kom fram till en racingbana 1h senare och fick vanta i ytterligare tva innan det serverades lunch. Nagon timme senare var det dags for oss turister att gora entre, vi skulle agera publik precis som de ovriga 600 indiska statisterna. Ingen talade engelska och vi forsokte hanga med nar det var dags att vara upprord och nar det skulle hejas pa rallyhjalten. Filmen ska heta 2.50 och handlar om en rallykille som far problem med sin rallybil i starten (da kastade vi popcorn pa rallybilen) och som sen kor ikapp de andra for att sedan vinna hela rallykalaset, och tjejen forstas, pa tiden 2.50. Filmens Mans, Bill och Bull fick vi dessvarre aldrig se agera men de hangde backstage och var kladda i langa latexrockar med varldens markligaste skaggvaxt. Jag bet nastan sonder lappen for att inte skratta hogt nar jag fick syn pa dem. Visar bild en annan dag.
Har hunnit med att se My name is Khan ocksa. En av de mest pk filmerna i Indiens filmhistoria skulle jag tro. Biosalongen var gigantisk och iskall men publiken var engagerad och visslade, buade, skrek och gav staende ovationer. Hur kul som helst.
Nu sitter jag i Puri, en fiskeby jag hamnade i efter att ha akt nattaget till Bhubaneswar. Varfor ar en lang historia men den innehaller en neurotisk medelalders arkeologstudent fran England som visste att det bara skulle ta 30min dit (det tog fyra timmar och vi var framme kl02.00). Det gor inget for jag gillar Puri. Har hunnit gora bade dagstur till Bhubaneswar dar jag kollade in Modern Art Gallery dar lokala konstnarer stallde ut. Fantastiskt. Och till Konark dit jag akte bak pa motorcykel. Han som korde hette Topan och jag hittade honom av en slump. Skulle bara fraga hur man tog sig till Konark och det visade sig att han agde en Travel & Tour-byra och var den som akte till bla Konark for att samla in pengar fran sina kunder. Val i Konark sag jag pa The Sun Temple, vilket tempel sen!, och pa hemvagen fick jag agera cirkushund. Forst skulle jag visas upp for butiksagare, sen for frugans systers familj och sen for kompis som just fatt barn men det var ok. 
Gardagen till ara skulle jag ha akt vidare till Calcutta men blev magsjuk nagra timmar innan och fick avboka resan. Kom just fran tagstationen dar jag forsokte boka ny resa imorgon men biljetterna ar slut och jag ar nu fast i Puri i tva dagar till. Jag ar frisk och traskar runt i vacker fiskeby sa jag klagar inte.