Cecilia

Slar man upp ordet kitch i en ordbok sa kan jag beratta vad man hittar dar. Ett pakostat brollop i Egmore, Chennai, med inredning som stavas rosa och guld med tvapparater som visar livebilder fran paret som star pa scen (ibland klipps en och annan photoshopad bild in med tex killens ansikte som vaxer ur en ros och flickan ur en annan) lagg dar till att du blir bjuden pa otrolig mat och till dessert serveras rosa spunnet socker.
Igar bar det av till Madras Race Club for en Sufi & Mystics Festival. Nagot av det haftigaste jag sett. Vilken rostkontroll de har. Parvati Baul var dragplastret men grupperna fran Rajasthan (som for ovrigt hade en liten pojke med sig som var en identisk kopia av Andy Milonakis), Punjab och Iran var val sa bra. Alla satt som trollbundna.
Idag har jag tillsammans med en extremt pratglad tyska (prtaglad som i tillat mig beratta allt som star i lonely planet och allt som borde sta) och en mer tystlaten hollandare suttit i fyra timmar pa ett kontor for att kopa biljetter till Andamanerna. Lite da och da skrek en man olika namn ett horn och folk rusade dit han stod. Vi klickade med sakerhetsvakten, efter att ha papekat att han hade valputsade skor, sa han lyckades slutligen fixa in oss. Imorgon bar det av. Batturen tar tre dagar dit och sen tre dagar hem sa jag vet inte nar jag ar tillbaka. Det marker ni nar jag dyker upp pa cyberspace igen.

Sa var man i Chennai. Resan hit var lang och gjordes inte kortare av stenhog ryss som pa Delhis flygplats kom pa att han var tvungen att prata med nagon (las: rabbla filosofiska klyschor pa rad i timmarna fyra) for att inte missa sitt flyg. Denne nagon rakade vara jag. 
Val i Chennai akte jag med en otroligt seg taxichauffor som inte hade en susning om var vi skulle. Efter att ha stannat och fragat sju olika personer pa tamil forstod tom jag vilken vag man skulle aka och fick agera guide. Bor pa ett fralsis-stalle, Salvation Army. Varje gang jag ser skylten tanker jag pa alla fralsiskorer i Nordstan och sa nynnar jag lite pa Ovan dar. De ar snalla. 
Samma dag som jag kom fram traffade jag Kristina som bjod mig pa middag innan hon akte hem pa natten. Traffade aven Roozbeh som jag umgatts med de senaste dagarna, han bor ocksa pa fralsis och har bott storre delen av sitt liv i Goteborg. Vi har varit och halsat pa Mrs Giggles pa bokhandeln, dragit daliga goteborgska ordvitsar, strosat i Georgetown och pa Marina Beach. Imorgon ska vi pa Baul-konsert. Gissar att ensamheten kommer krypandes nar han akt vidare. 
Vi hors snart!  

Så var det dags igen. I morgon går planet klockan 6.20 till Dehli, Indien. Tar därifrån ett flyg direkt till Chennai som är framme kl 5.00 på torsdag. Om nu inte snöstormen snurrar till det hela. I Chennai har jag i alla fall tänkt att fela lite indiskt det första jag gör. Efter det har jag ingen direkt plan.
Vill man höra av sig så införskaffar jag ett indiskt simkort det första jag gör och så har jag en skype som heter cecilia.thoren1.
Vi hörs!