OVCkartlaggning
Sedan ar tillbaka ar den 1 december utnamnd till the world's HIV/AIDS day. I mandags fortsatte OVCtjosan for alla trodde Marta och jag, men icke. Vi fick veta att teh MOH (minister of health) hade bestamt sig for att besoka Milimatatu just denna dag och att den mobila VCTcentralen skulle koras dit och invigas med nagon slags ceremoni. Vi var hedersgaster, da vi rakar vara de enda som arbetar for manniskorna i det sa bortglomda Milimatatu. Denna ceremoni kom att innehalla, likt alla andra viktiga tillstallningar har, alldeles for manga och langa tal fran man som upprepar exakt allt vad foregaende talare sagt. Vad som gjorde min dag var att se Milimatatus egen sangkor och nagra flickor fran Komboni som dansade. Fyra timmar tog kalaset.
I tisdags gick jag till kontoret i tron om att mota Marta for att ga till Milimatatu men sa blev det inte alls. OVCmobilariseringens deadline narmar sig och de som har ansvar for location Sagante, Dirrib, Goro och Jaldesa med sub-locations var langt ifran fardiga och behovde min hjalp. For er som inte vet kan jag beratta att detta ar ett ofantligt stort omrade. Bara att aka fran en by till en annan tar en kvart och pa vagen daremellan ligger en och annan hydda som ocksa maste besokas. Vid niotiden akte vi (Grace, Mary, Clara, Halakhe och jag) och hemma var vi inte forst klockan sju. Vad som art bra med de har omradena ar att alla har flera CHWs som talar engelska och som darfor kan sla folje med mig for att oversatta. De flesta ute i byarna talar inte ens kiswahili da de ingen utbildning har. I en by som heter Dub Goba traffade jag en 18arig pojke som just forlorat ocksa sin far och nu tar hand om sina broder sjalv, de har en sk guardian som inte tar sitt ansvar. Klockan var inte ens ett annu och pojken stank sprit. Han talade engelska och fragade mig vad han kunde gora for sina tva yngre broder som just hoppat av skolan och ingen kan ta hand om nar pojken gar tillbaka till skolan i januari, Marsabit Boys Boarding School. Vi pratade med hans guardian och Grace och jag bestamde oss for att bjuda in honom till FHs youth camp. Nu vet jag att jag kommer fa mannen jag inte alskar sarskilt hogt pa kontoret pa halsen, da bara sponsrade studenter ar valkomna, men det struntar jag i. Grace och jag har "kontakter".
I onsdags var Grace och Mary tvungna att gora annat sa Samuel, CDP field staff i Kubibagasa, foljde med oss istallet. Vi akte och plockade upp en volontar som ingen av oss uppfattade namnet pa utan nu gar under benamningen wewe(du) eller volontaren nar han inte hor. Volontaren ar snall men pratar alldeles for hogt. Och for mycket. Ingen fingertoppkansla alls. Gissa vem som fick gora hembesok med honom dagen till ara. Nar vi anlande till en by borjade alla i bilen mumla och jag fragde varfor. De berattade att byn vi nu skulle besoka valdigt, for att anvanda det av kenyanen sa missbrukade ordet, funny. Alla i byn var antingen skyhoga eller valdigt berusade. Efter att varit dar i nagon halvtimme kom en fruktansvart berusad man, som likt alla andra har visste att jag hette Cecilia, fram till mig och berattade att dar fanns en kvinna som varit sangliggandes i tre manader. Jag bestamde mig for att ga och halsa pa henne. Nar vi kom fram till kvinnans hus hittade vi henne liggandes under en sjal i graset, hon berattade att hon haft diarre i tre manader. Jag befarade det varsta och skickade en lite pojke efter Clara som befann sig i en hydda nagon annanstans. Clara ringde genast till nagon fran sjukhuset som tydligen befann sig i omradet for household-to-household testing. Nar de anlande tittade kvinnan fram under sjalen och vi alla mottes av en chock. Hon var ung. Alldeles for ung. Vi var alla helt overtygade, av hennes tillstand att doma, om att hon var 80+ men nu fick vi veta att hon bara var 25 ar gammal. Vi fragade om det inte var nagon som togh hand om henne och hon berattade att hennes man dog for nio ar sedan, da var han 57 ar gammal, och att hennes bror nu tog hand om henne. Ingen annan i hela byn vagade ga nara henne da folk tror att de kan bli smittade. Aven nu nar vi var dar stod alla och tittade pa, pa bekvamt avstand bakom anobuskarna. Nar vi fragade dem om nagon hade en madrass hon kunde ligga pa nar vi korde henne till sjukhuset skrattade de. Vi samlade hennes saker och jag lyfte henne till bilen, hon vagde inte mer an 15kg. Val pa sjukhuset mottes jag av nasta chock. Dar kom vi med en doende kvinna till akutmottagningen och fick borja med att leta efter personal. For att sedan leta efter doktorn som hade gatt till stan for ett arende. Jag fick flera skrackhistorier berattade for mig om patienter som anlant till sjukhuset for att sedan do i vantan pa en doktor som gatt till en narliggande bar. Efter manga telefonsamtal och tjugo langa minuter hittade vi till slut en doktor, sjukhusets enda - MBTs enda, och lamnade kvinnan och hennes bror med honom.
Vi lamnade kontoret tidigt i torsdags. Nar vi akte genom marknaden hittade vi Joseph Guyo, CDP i Hula Hula, och han bestamde sig for att hjalpa oss ocksa han. Nu var vi Joseph, Samuel, Clara, Halakhe, Claras tva soner plus en kompis, Halakhe, volontaren, Badassas area counciller med tillhorande sack socker och 20litersdunk med olja och jag i bilen. Det var trangt. Vi akte forst till sjukhuset med klader vi samlat ihop till den sjuka kvinnan och nar vi kom in i sjukhussalen trodde jag inte mina ogon, kvinnan satt upp och log. Hon hade redan borjat sin ART och hade fatt dropp hela natten. Lovade att halsa pa henne igen innan jag lamnar MBT. Vi akte till Kubibagasa med omnejd och josses vad vackert dar ar! Nu nar regnet ar har ar allt gront och du ser en horisont som nastan ser ut att vara havet men som egentligen bara ar mer oken. Helt fantastiskt! Helt surrealistiskt nar man sitter och ser ut over allt det vackra, samtidigt som man forsoker forklara for en anka att hon kan krava ersattning fran Kenya Wildlife Service for att hennes man blivit dodad av en elefant, samtidigt som hon berattar att hennes son vagrar ga tillbaka till skolan, samtidigt som man berattar att han kan komma till the youth camp och lovar att prata vett i honom, samtidigt som hon berattar att hon ingen mat har atit pa tre dagar men anda insisterar pa att man ska dricka hennes kamelthe. Och som sagt, samtidigt som man tittar ut over allt det vackra. Vi besokte aven en IDP i omradet, Olayaah. For att vara en javligt korrupt man ar Marsabits MP (memeber of parliament) trakigt icke-korrupt. Olayaah rakar ligga mitt i the MPs home area och har funnits dar sen massakern i Torbi som nu var for snart tre och ett halvt ar sedan men inte ens pa hemmaplan tycks the MP (antagligen den mest icke-kvalificerade MPn i Kenya) bry sig. Ingen gor nagot for de som bor dar.
Nu ska jag pa brollop. Berattar mer en annan dag. Hejsan
I tisdags gick jag till kontoret i tron om att mota Marta for att ga till Milimatatu men sa blev det inte alls. OVCmobilariseringens deadline narmar sig och de som har ansvar for location Sagante, Dirrib, Goro och Jaldesa med sub-locations var langt ifran fardiga och behovde min hjalp. For er som inte vet kan jag beratta att detta ar ett ofantligt stort omrade. Bara att aka fran en by till en annan tar en kvart och pa vagen daremellan ligger en och annan hydda som ocksa maste besokas. Vid niotiden akte vi (Grace, Mary, Clara, Halakhe och jag) och hemma var vi inte forst klockan sju. Vad som art bra med de har omradena ar att alla har flera CHWs som talar engelska och som darfor kan sla folje med mig for att oversatta. De flesta ute i byarna talar inte ens kiswahili da de ingen utbildning har. I en by som heter Dub Goba traffade jag en 18arig pojke som just forlorat ocksa sin far och nu tar hand om sina broder sjalv, de har en sk guardian som inte tar sitt ansvar. Klockan var inte ens ett annu och pojken stank sprit. Han talade engelska och fragade mig vad han kunde gora for sina tva yngre broder som just hoppat av skolan och ingen kan ta hand om nar pojken gar tillbaka till skolan i januari, Marsabit Boys Boarding School. Vi pratade med hans guardian och Grace och jag bestamde oss for att bjuda in honom till FHs youth camp. Nu vet jag att jag kommer fa mannen jag inte alskar sarskilt hogt pa kontoret pa halsen, da bara sponsrade studenter ar valkomna, men det struntar jag i. Grace och jag har "kontakter".
I onsdags var Grace och Mary tvungna att gora annat sa Samuel, CDP field staff i Kubibagasa, foljde med oss istallet. Vi akte och plockade upp en volontar som ingen av oss uppfattade namnet pa utan nu gar under benamningen wewe(du) eller volontaren nar han inte hor. Volontaren ar snall men pratar alldeles for hogt. Och for mycket. Ingen fingertoppkansla alls. Gissa vem som fick gora hembesok med honom dagen till ara. Nar vi anlande till en by borjade alla i bilen mumla och jag fragde varfor. De berattade att byn vi nu skulle besoka valdigt, for att anvanda det av kenyanen sa missbrukade ordet, funny. Alla i byn var antingen skyhoga eller valdigt berusade. Efter att varit dar i nagon halvtimme kom en fruktansvart berusad man, som likt alla andra har visste att jag hette Cecilia, fram till mig och berattade att dar fanns en kvinna som varit sangliggandes i tre manader. Jag bestamde mig for att ga och halsa pa henne. Nar vi kom fram till kvinnans hus hittade vi henne liggandes under en sjal i graset, hon berattade att hon haft diarre i tre manader. Jag befarade det varsta och skickade en lite pojke efter Clara som befann sig i en hydda nagon annanstans. Clara ringde genast till nagon fran sjukhuset som tydligen befann sig i omradet for household-to-household testing. Nar de anlande tittade kvinnan fram under sjalen och vi alla mottes av en chock. Hon var ung. Alldeles for ung. Vi var alla helt overtygade, av hennes tillstand att doma, om att hon var 80+ men nu fick vi veta att hon bara var 25 ar gammal. Vi fragade om det inte var nagon som togh hand om henne och hon berattade att hennes man dog for nio ar sedan, da var han 57 ar gammal, och att hennes bror nu tog hand om henne. Ingen annan i hela byn vagade ga nara henne da folk tror att de kan bli smittade. Aven nu nar vi var dar stod alla och tittade pa, pa bekvamt avstand bakom anobuskarna. Nar vi fragade dem om nagon hade en madrass hon kunde ligga pa nar vi korde henne till sjukhuset skrattade de. Vi samlade hennes saker och jag lyfte henne till bilen, hon vagde inte mer an 15kg. Val pa sjukhuset mottes jag av nasta chock. Dar kom vi med en doende kvinna till akutmottagningen och fick borja med att leta efter personal. For att sedan leta efter doktorn som hade gatt till stan for ett arende. Jag fick flera skrackhistorier berattade for mig om patienter som anlant till sjukhuset for att sedan do i vantan pa en doktor som gatt till en narliggande bar. Efter manga telefonsamtal och tjugo langa minuter hittade vi till slut en doktor, sjukhusets enda - MBTs enda, och lamnade kvinnan och hennes bror med honom.
Vi lamnade kontoret tidigt i torsdags. Nar vi akte genom marknaden hittade vi Joseph Guyo, CDP i Hula Hula, och han bestamde sig for att hjalpa oss ocksa han. Nu var vi Joseph, Samuel, Clara, Halakhe, Claras tva soner plus en kompis, Halakhe, volontaren, Badassas area counciller med tillhorande sack socker och 20litersdunk med olja och jag i bilen. Det var trangt. Vi akte forst till sjukhuset med klader vi samlat ihop till den sjuka kvinnan och nar vi kom in i sjukhussalen trodde jag inte mina ogon, kvinnan satt upp och log. Hon hade redan borjat sin ART och hade fatt dropp hela natten. Lovade att halsa pa henne igen innan jag lamnar MBT. Vi akte till Kubibagasa med omnejd och josses vad vackert dar ar! Nu nar regnet ar har ar allt gront och du ser en horisont som nastan ser ut att vara havet men som egentligen bara ar mer oken. Helt fantastiskt! Helt surrealistiskt nar man sitter och ser ut over allt det vackra, samtidigt som man forsoker forklara for en anka att hon kan krava ersattning fran Kenya Wildlife Service for att hennes man blivit dodad av en elefant, samtidigt som hon berattar att hennes son vagrar ga tillbaka till skolan, samtidigt som man berattar att han kan komma till the youth camp och lovar att prata vett i honom, samtidigt som hon berattar att hon ingen mat har atit pa tre dagar men anda insisterar pa att man ska dricka hennes kamelthe. Och som sagt, samtidigt som man tittar ut over allt det vackra. Vi besokte aven en IDP i omradet, Olayaah. For att vara en javligt korrupt man ar Marsabits MP (memeber of parliament) trakigt icke-korrupt. Olayaah rakar ligga mitt i the MPs home area och har funnits dar sen massakern i Torbi som nu var for snart tre och ett halvt ar sedan men inte ens pa hemmaplan tycks the MP (antagligen den mest icke-kvalificerade MPn i Kenya) bry sig. Ingen gor nagot for de som bor dar.
Nu ska jag pa brollop. Berattar mer en annan dag. Hejsan
Kommentarer
Trackback
