Cecilia

FHI Marsabit alskar excel. FHI Marsabit beharskar inte excel. Cecilia far komma till undsattning. Fy fan, fyra timmar tog det att reda ut en lista de hade lyckats forstora fullstandigt. Det kandes som om jag skelade nar jag var fardig. Efter min insats i onsdags har jag numera schemalagd tid till att reda ut exceltabbar, de kallar det office work, varje onsdag innan lunch. Sadar kul men jag inser att min hjalp behovs. Efter excelstadandet var det dags att traffa musikgruppen pa Epatha. For att vara en skola som uttalar sig for att vara inriktad pa musik ar instrumentutbudet fattigt, fem synthar och en gitarr. Gruppen bestod av kanske tio elever, som alla var i alla fall 10 ar aldre an vad jag ar, som alla sag mig som deras nye mwalimu(larare) i musikteori. Mitt hatamne. Gott. Jag borjade prata lite om olika klaver men lyckades glida i fran musikteorin da jag hade min fiol med mig. Alla fick testa, jag holl god min. Vi sjong och jag larde dem att sjunga i kanon. I ett svagt ogonblick lovade undertecknad dem aven att fortsatta undervisa i musikteori, dar deras forra larare slutade, nasta vecka. Bit i det sura applet kompis.
Torsdagmorgonen agnade jag at nagot jag inte hade trott nar jag lamnade Albihns, namligen arkivering. Efter lunch kom Marta och hamtade mig och vi gick till skolan i Milimatatu. Det slutar visst pa u. Dar fick jag vara med i en av hennes after classes, the charity club. 10-15 flickor och en pojke gar varje torsdag till de aldre i omradet, tva besok varje gang. Dar stadar de deras hus (vi pratar till exempel att plocka upp avforing da flera av dem inte kan ga och bara hasar sig fram nara bostaden), plockar loss pa deras barnbarn, flatar deras har, sjunger sanger pa deras mothertongue och ber. Utan att nagonsin tveka infor nagot. Heja dem! Pa vagen mellan bostaderna anslot sig flera smasyskon till barnen och snart var vi i alla fall tjugo stycken, alla tavlandes om vilka tva som skulle fa halla mig i handerna. Det var inte lage att starta nagot slags kosystem. Efter det andra besoket gick alla hem till sig och Marta och jag gick tillbaka till byn. Inte utan forhinder denna gang. Forst fick vi vanta pa att nagon skulle komma pa pikipkiki med nyckeln till the staff office, dar vara vaskor lag. Efter att ha gatt en stund mottes vi av ett gang kameler som hade blockerat vagen. Marta hotte vant med sin handvaska men utan resultat. En stund senare kom en man och jagade bort dem. Vi hjalpte honom att fylla pa hans simkort och gick vidare. Da Milimatatu ar ett omrade med manga settled nomadics glommer man fort att manga av dem fortfarande flyttar runt med sina djur. Marta foljde mig hela vagen tillbaka till kontoret. Hon vagrar lata mig ga sjalv fran dar jag hittar, hon tror inte pa att jag kan vagen. Det ar enkelt, det ar bara att folja skriket fran mosken.
Pa tal om mosken. I morse nar jag gick till MOI Girls for att att ha dataklasserna hittade jag, ska inte saga att det var till min forvaning, en till moske. Jag hade stamt traff med lararinnan Esther klockan nio. Hon kom kvart over, glommer the African time hela tiden. Vi gick igenom mina lektionsanteckningar och 9.30 kom forsta klassen springandes(!) mot klassrummet, en get lyckades ocksa smita in men den lyckades jag jaga ut. Jag lar mig(apor i lektionsalarna ar tydligen ocksa ett storningsmoment pa skolan).  Larde klassen till exempel vad de olika delarna heter och hur man skrallar. Efter lektionen satte sig Esther ner med allvar i blicken. Jag trodde att hon skule klaga pa mitt undervisande men icke, hon ville om kvinnlig konsstympning. Hon berattade historier flickorna pa skolan berattat for henne om the cut, hur de blir valdtagna just for att de ar omskurna, hur flickor fatt skickas till hospitali for att de har haft sadana besvar och hon berattade aven att flera pa skolan redan var modrar. Jag kunde inte halla tillbaka tararna. Esther sade att hon hade tagit upp detta med mig for att hon vill starta en after class for de flickor som vagrar, som sedan skulle ut och prata med flickor pa the primary schools. Hon bad mig prata med de pa FHI och onskade att jag ville vara med och starta gruppen med henne och nagra foraldrar hon redan talat med som vagrar omskara sina dottrar. Larararna pa skolan vill inte joina henne. Som hon sade "ask the men here at the school, or even at the FHIoffice, if they want to marry a girl who has not gone through the cut". Klockan blev 11.20 och Esther skulle ha en form 4, de aldsta. Jag fick vara med som askadare och horde ingenting av vad hon sade om shares och inputs. Ska defintinvt ta upp detta med Violet pa mandag. Efter hennes lektion hade jag den andra form 1, lektionen sag ungefar likadan ut som den forsta. Esther foljde mig en bit pa vagen tillbaka och jag gick for att laga lunch. Medan jag satt och at kom Yegon(manager for waterdelen pa kontoret) in och berattade att guest houset skulle fa en gast i kvall. Jag plockade undan min tandborste fran diskbanken.
Nu ska jag lara kontoret har hur man sager hej och hejda pa franska. Office French lesson star pa schemat.

Au revoir mes amis!