Cecilia

Smartan! Jag har traningsvark i hela kroppen, min bakdel har bytt farg till violett och mina hander ar tackta av blasor. Var tungen att sova pa magen i natt och kan idag knappt sitta. Cecilia akte pikipiki till Kamboe igar. Hells Angels kan slanga sig i vaggem. Satim korde och jag satt pa passagerarplats. Tro inte att jag fick plats pa satet, nej nej, pakethallaren och jag blev ovanner. Stotdamparna hade gett upp for langesen och pinnarna for fotterna var retsamt korta pch omojliga att ha kvar fotterna pa nar det skumpade som det gjorde. Hjalmen var ett par storlekar for stor och gav mig skavsar i nacken. Men kul var det!
Det ar 5mil mellan Marsabit och Kamboe och den anda vagen dit ar The Great Northern Road, men at andra hallet fran MBT an dit Turbi ligger. Oken tar sig verkligen uttryck i manga olika skepnader. Kamboe ligger i det man har kallar for the highlands, vilket gor att allt ar mycket gronare, och utsikten ar helt makalos nar man kommit en bit upp i bergen. Nu forstod jag var lejonkungen hamtat sin inspiration i fran. Jag var flera ganger nara till tarar for att det var sa otroligt vackert. Jag var i och for sig flera ganger nara till tarar for smartan i ben, bakdel och framfor allt huvud ocksa. 
Vi lamnade MBT halv tio och forsta stopp var  efter en timme pa Parkishon Primary School och anledningen ar fruktansvard. De olika stammarna har brakar hela tiden. I mandags var det dags igen. En pojke i klass 2 hade efter skolan gatt med sin mor upp i bergen med deras boskap for att ta dem till vattenkallan. Pa vagen tillbaka mottes de av, vad det pa kontoret ar viktigt att kalla, banditer som skot pojken till dods och modern ligger pa sjukhus for allvarliga skador. Pojken tillhor stammen Rendille och hans community skyller nu allt pa the Boranas. FHI jobbar jattemycket ute i byarna med att fa de olika stammarna att sluta tacka varandras ryggar och istallet kalla de som gar till attack for banditer eller kriminella. Ar det en Rendille som blivit attackerad ar det en Borana som gjort det och vice versa, sallan stammer den generaliseringen da idioter dodar folk i sin egen stam for boskap och sedan kan skylla pa tex the Boranas. Satim och jag stannade pa skolan for att konfirmera pojkens bortgang, da han var en sponsrad pojke och Sati mar ansvarig for alla sponsrade barn i bla hans by. Jag forvanades over hur lattsamt de pa skolan tog det, Satim berattade att det var for att det hor till deras vardag att folk dodas. The tribe wars har ar alldeles for vanliga och langs hela great northern road star militarer med sina laddade skjutvapen. Vad som ar allra vanligast ar att folk far sina privata delar avhuggna och sedan forbloder.
Vi akte vidare och stannade snabbt till i Karare dar en pojke skulle fotograferas for Wordlink. Wordlink ar det datanatverk de anvander for att registrera sponsrade barn och center har. En halvtimme fran Karare ligger  FHIs nya center, Lakartinya Primary School, dar skulle alla nya sponsrade barn dubbelkollas ocksa for Wordlink. Nagra barns foton var suddiga och jag fick agera fortograf medan Satim fragade dem om vad deras favoritamne och sysslor de hjalper till med hemma var. Dar hade de aldrig sett en mzungu forut och jag hade hela tiden barn hangandes I ben och armar. Vi fick veta att en flicka just forlorat bada sina foraldrar i HIV/AIDS och nu befann sig hos sin mormor. Vi bestamde traff med hennes larare for att traffa flickan pa vagen tillbaka.

Tjugo minuter senare var vi antligen framme i Kamboe, dar akte vi forst till Satims kusin och fick icke-drickbart the. Kamelmjolk, massor med socker och vatten fran den lokala vattenkallan I en kombination som gav mig kvaljningar men da jag visste att det var det enda jag skulle fa i magen denna dag sa bet jag ihop. Det smakade arligt talat som White Russian, utan alkohol men med gammal mjolk och mjolkdrinkar ar aldrig nagon hit. Vi akte vidare genom byn till skolan och det kandes som om vi rest tillbaka i tiden, annu mer an vad det brukar kannas I nomadbyarna har omkring. Alla, kvinnor som man, gick topless och endast ikladda hocklen och en massa parlor runt halsen, i oron via pannan till nasan och inte en enda manyatta, hydda, var byggd med annat an pinnar och kodynga. Det enda som sag ut som et thus i hela byn var skolan. Vi tog kort pa sponsrade barn, delade ut annual thank you letters och tog reda pa var sponsrade barn som gatt ut secondary school nu gjorde (pojkarna var i armen eller pa universitet och flickorna var gravida –utan undantag). Vi skulle ha besokt en flicka som de lite skamtsamt kallade en 2 in 1, hon ar sponsrad av Erikshjalpens projekt nomadic girls och akte till MOI Girls i borjan av terminen men fick skickas hem dad et visade sig att hon var gravid. I Kamboe ar det valdigt vanligt att flickor blir gravida, i 15arsaldern, och faderna ar allt annat an jamnariga men behover inget ansvar ta for sin handling da de ar man. It takes two to tango, anser jag, men inte i Kenya. Efter en och en halv timme akte vi tillbaka. Ett stopp hade vi, da vi snabbt traffade flickan och hennes mormor for att ta uppgifter sa att FHI kan sponsra henne annu mer. Lararen var ocksa dar och Satim berattade att han ofta ringde Satim och berattade om barn som farit illa. “The children means everything to him” och det syntes. Han alskade verkligen skolbarnen och barnen honom. Dessvarre har han lite svart att undervisa da han bara ser, daligt, pa ett oga men han engagerar sig desto mer i barnen utanfor skolan. Killen ar bara 22 ar och tar redan om nagra orphans sjalv, folk har har sa stora hjartan!
Nar vi kom tillbaka till MBT var klockan sex och Satim bjod hem mig till honom dar hans fru vantade med the. Hon var rar och bjod hem mig pa lunch hos dem pa lordag.

Puss pa er!