Cecilia

Hade tva till datalektioner utan strom i mandags, borjar bli van nu.  Ar numera valdigt bra kompis med svarta tavlan dar jag gor mitt basta for att forklara hur till exempel word ser ut. Efterat traffade jag, tillsammans med en man pa kontoret, gruppen med nomadflickor som Erikshjalpen sponsrar. Pa vagen dit berattade jag for honom vad jag hade tankt beratta for dem och nar vi kom dit rabblade han allting som om det vore hans ord. Jag avbrot honom for att i alla fall presentera mig sjalv som Cecilia och svensk. Han, glad i sin egen rost och sig sjalv, tog precis sa stor plats som en man i en grupp om tjugo flickor har forvantas ta och fortsatte.  Jag avbrot igen och sa holl det pa. Kommer overens med alla har, inklusive herrn som inte forstar hur irriterad jag ar pa honom, men tal honom inte for det. Det gar inte en dag utan att han sager nagot i stil med "don't you feel that you have a big hole that is longing for the love of God in your heart?". Han vet att jag inte tror pa gud och ser det som sitt mission att fralsa mig. Nar han bad mig beratta vad jag tror pa, kallade han det moral och sade att jag skulle komma tillbaka till honom nar jag verkligen hade ett svar pa vad jag tror pa. Vad hande med religionsfriheten? Fick senare pa kvallen veta att det var nagra av de aldsta flickorna pa skolan som hade stangt av huvudstrommen, och att de hade daligt samvete for att ha stort mina lektioner, for att slippa kvallslektionerna som inte gar att leda utan lyse. Listigt. Jag gillar dem.

Tisdagarna ar varst och bast har. Det ar da jag jobbar med Marta i Milimatatu. Home visits igar igen. Den har gangen gick vi over gransen fran omradet Milimatatu till Manyatta Ginda. Marta behovde traffa en mor till ett av de sponsrade barnen pa Komboni primary school. Pa vagen dit berattaade hon att den kvinnan hade tagit sin dotter ur skolan for lite mer an ett halvar sedan. I sex manader fick Marta ga dit regelbundet och overtala mamman om att hon maste lata hennes dotter ga tillbaka till skolan. Anledningen till att hon inte fick ga till skolan var for att pappan i familjen var sa gammal att hann inte kunde hjalpa till att forsorja dem och mamman inte klarade att forsorja alla sjalv. Da hade hon nekat sin aldre dotter att fortsatta skolan (secondary) och tog aven sin yngre dotter ur primary for att det skulle bli rattvist. En dag kom kvinnan till Marta och berattade att den aldre systern hotade att ta sitt liv om hon inte fick fortsatta sin skolgang, hon sade om och om igen att hon inte hade nagot att leva for. Hon hade tom inforskaffat nagot gift mamman hade hittat. Marta tog genast mamman och de tva systrarna till Manyatta Ginda Child and Family Programme dar hon ordnade sa att FHI nu sponsrar bada flickornas skolgang. Mamman sade att hon inte kunde fa finare besok, bade Marta och en mzungu. Nar vi gick darifran fragade jag Marta vad som hande med brodern i familjen under den har tiden berattade hon att han gick i skolan hela tiden. Pojkar prioriteras fortfarande har, inte lika mycket nu som forr, men anda. Vi gick aven och halsade pa en sponsrad pojke som var hemma fran skolan da han hade problem med ogonen. Han presenterade mig for hans foraldrar och systrar som bada hade gatt primary school men bara en hade gatt secondary. Jag ifragasatte varfor bara den ena systern fatt studera vidare, de forsvarade sig med att de pengarna financierade broderns skolgang. Irriterande. Anledningen till att jag ifragasatter ar for att Marta bett mig gora det. Hon sager att om det ar nagon som kan paverka foraldrarna sa ar det jag. "They know that the girls and the boys are equal Cecilia, I tell them all the time. You have to remind them of that also". I ett annat hus traffade foraldrarna till fem barn som alla gick i skolan, en pojke studerade nu pa universitetet. Pappan satt och "laste" i en upp- och nedvand bibel och forsokte se bildad ut. Mamman bad mig komma tillbaka i ala fall en gang till innan jag akte hem. Det lovade jag att gora.
Nar vi kom tillbaka till Komboni var det dags for lunch, head mistress Alberta kom aven igar smygandes med en pase salt och berattade att jag fatt en vilja igenom. Att skolans pojk- och flickfotbollslag skulle traffas som en after class och jag skulle vara deras ledare. Har leker inte pojkar och flickar ihop nagonsin pa skoltid. I borjan passade pojkarna inom lagen bara varandra men flickorna tog ganska snabbt for sig och snart hade de glomt att de spelade i blandade lag. Resten av skolan stod som publik och ibland traffades de av bollen eller nagon toffla pa vift.
Forsov mig i morse. Har granntuppen att tacka att jag hann till kontoret i tid. Tack forbannade javla tupp.
Tack ocksa alla for fina gratulationer idag! Nar jag kommer hem far jag ga pa systemet.