Cecilia

Det visade sig att amerikanerna inte alls var fran AIM, bara piloten, de var fran Blood:Water Misson. De akte hem for en stund sen. Blood:Water Mission startades av en tjej som heter Jena nar hon var 22ar, som ocksa ar med, och har nu funnits i fyra ar. Foretagsam manniska helt klart. Det visade sig ocksa att jag hade turen att fa folja med dem ut i the lowlands, dvs oken OKEN. Igar morse gav vi oss av i tre bilar, varav en var hade reservdack och sa. Jag hamnade i en bil med Clara, som jobbar med HIV/AIDS har i Marsabit och Barrack, fran bwm som ar ett lysande exempel pa hur grabbig man kan bli efter att ha gatt boarding school i USA. Killen ar nagot pa trettio ar med grova aldersnoja, ser ut som en action-docka och drar de trakigaste skamten. Da alla bilar inte kan aka efter varandra pga av sanden var vi ibland tvungna att stanna och vanta in varandra. Forsta stoppet blev precis utanfor slakteriet, dar drog Barrack en fem minuter langt skamt om hur han ocksa skulle streta emot, precis som djuren, om nagon ville doda honom. Vem fan skulle inte det? Efter nagra timmars bilfard, pa allt annat an korvanliga vagar, var han ganska rolig. Ganska.
Vi besokte tre olika skolor for nomadflickor och -pojkar, framfor allt for att se pa vattentankar och toaletter som bwm har bidragit med. Ingenting fungerar pga torkan, alla vantar pa regnet i oktober. De gar i dagar bara for att hamta vatten. For att en nomadfamilj ska fungera behover de allra minst 40getter, 6kor och en asna. Det ar helt sjukt vad de far kampa for att overleva. Vi akte pa vagarna mellan skolorna i timmar och plotsligt, mitt i ingenstans, kunde man se en pojke pa kanske tolv ar ha hand om 30-40kameler, alla med vattendunkar pa ryggarna, som han skulle leda tillbaka fran vattenkallan till sin by.
Varje besok sag ut ungefar detsamma, det borjade med att alla skulle presentera sig i the headteachers office, dvs skjul. "My name is Cecilia and I am an intern at FHI Marsabit" och svaret "Hi Cecilia". Jag skojar inte. Sen var det briefing, jag satt mest och bara lyssnade, och sen gick man ut i klasserna och sjong och presenterade sig. Igen.
Efter at ha besokt de tre skolorna akte en bil tillbaka till Marsabit, vi andra akte till Turbi som ligger nara gransen till Etiopien. 2,5 timmar till pa bumby roads, nu utan Clara men med chefen for vattenprojekten pa FHI MBT i bilen. Kartan vi foljde sag ut som en san dar karta man kan plocka gratis pa turistshopar och holl pa att falla isar. Vi akte vilse. Gott. Efter nagon halvtimme hittade vi en vag igen och kom fram till Turbi en timme for sent. Dar fick vi veta att det hade varit war, de kallade det sa, dagen innan mellan tva stammar sa vi fick aka direkt till hotellet. Hotellet var en cementhistoria dar vi delade rum tre och tre. Cementen dara som ni kanske vet till sig varme hela dagen och trots att vi sov med oppen dorr holl vi pa att smalta bort. Action-Barrack sov pa taket till en av bilarna, "under all of those awesome stars" .
I morse trodde jag att jag skulle slippa vackas men icke. Det ar fasta nu sa Turbi hade arrangerat det sa bra att en grupp manniskor gick runt i hela byn med skramliga saker for att vacka alla(!) sa att de hann ata innan solen gick upp. Sen gick vi till byns skola som nu borjar komma pa fotter igen. Ar 2005 dodades en morgon 22 elever och 42 foraldrar till elever av en annan stam och antligen fungerade ett nybyggt hus som boarding school for alla orphans. Det var fruktansvart jobbigt att se.
Vi akte The Great Northern Road hem. Den ar inte great men stracker sig fran Kairo till Johannesberg, och gar igenom Marsabit. Den enda biten som inte ar fixad alls ar strackan mellan Isiolo och Mowali, just dar vi akte. Precis nar vi skulle lamna Turbi kom nagra kvinnor springande mot oss. Deras gamla mor var sjuk och behovde komma till sjukhuset, i Marsabit, hon fick sitta bredvid mig. I varje skutt kved hon, vilket var hela tiden. Tamaso, han som korde, berattade att man maste halla en hastighet mellan 80 -100km/h. Over 80 for att det inte ska skumpa for mycket och under 100 for att det inte ska bli for farligt. Vi fick stanna en gang for att byta dack. Da kom tva flickor springandes mot bilen, de klappade min hand i en kvart, hade aldrig sett varken en vit eller ren hand forrut. Action-Barrack sov, tack och lov, hela vagen hem.

Mitt telefonnummer har ar +254710806360.

Kram