Manga och langa brev till mzungu mzungu mzungu...

Det gar inte en dag utan att jag kanner mig som en mzungu har. Alla barn ropar "How are you?" efter mig. Ofta springer de ifatt mig och sa gar vi hand i hand en stund innan de springer tillbaka till dar de kom i fran. De som ser mig for forsta gangen kanske fragar efter pengar. Man med for mycket testosteron skriker "mzungu marry me" eller liknande och skrattar sen at sitt mod. Kvinnor kallar mig ofta sister och onskar mig valkommen till Marsabit. Pikipikis, mopeder eller om de ar motorcyklar ser inte skillnad, saktar in for att se om de sett ratt. Aldre grater nar de far ta mig i handen. Det gar inte en dag da jag inte blir forfoljd av nagon och maste vanda mig om for att visa att jag sett dem.
Bor gor jag i ett slott i jamforelse med de flesta har. Har ett eget rum med tva sangar, en mjuk och en hard, och en garderob. Jag sover i den harda som ser skonast ut. I koket star kylskap, vattenkokare och mikro som fungerar da elen star att fa. Gasdriven spis finns dar ocksa. Vattnet i kranen kommer fran en vattentank bakom huset med lite vatten kvar fran forra regnsasongen. Duscha kan jag gora nar pumpen orkar men maste da vara noga med att anvanda desinficerande tval.
Kanner mig ofta som en gast. Star jag och pratar med nagon pa kontoret eller marknaden och nagon annan kommer ar det alltid mig det halsas pa, och tas i hand, forst. Alla har kanner mig, jag kanner inte dem. An.
Nar jag kommer tillbaka till gasthuset pa kvallarna pratar jag en stund med nattvakten, som fem dagar i veckan ar James, han onskar mig en god natt dar han sitter pa sin stol och vaktar mig med sin pilbage. Jag gar in i huset, laser om mig, slotittar kanske lite pa tvn, storre an vad James nagonsin kommer fa da han varken har pengar eller el i sin hydda. Harom kvallen lanade jag ut min cardigan till honom och kan nog inte rakna med att jag far den tillbaka.
Man har standigt daligt samvete for att man ar mzungu. For att man ar rik. Jag ar inte rik.

 

Ni ar manga som fragar efter min adress och telefonnummer, jag har glomt att svara. Pole pole.


Cecilia Thoren
Food for the hungry
P.O. Box 125 Marsabit
Kenya

+254710806360

Kommentarer
Postat av: Alexander Chamberland

Intressant inlägg. Vi i västvärlden är så jäkla rika, ja. Men så mycket av det vi har handlar om överflöd snarare än nödvändigheter som gör oss lyckligare.



Bra att du är där nere och kämpar för att göra världen bättre. Önskar så att det fanns fler människor som du. Tänkte på dig en del under European Social Forum, som för övrigt var helt fantastiskt inspirerande. En annan värld är ju faktiskt möjlig....



KRAMSI





2008-09-24 @ 15:45:56
URL: http://alexanderchamberland.blogspot.com
Postat av: lisa

Vilket bra inlägg cissi, som vanligt, men lite extra intressant att läsa. Kul att läsa som sånna vardags saker.

Så, kan man skicka brev till dig då?

2 dar kvar till helgen här hemma. Hela, nästan :)hela ligan ska ut på lördag.

Massa kramar!!

2008-09-24 @ 21:49:54
Postat av: Emma

Cecilia, du är fantastisk. Jag sitter på albihns nu och läser dina inlägg... (Jag tar lite siesta). Alltså, du är helt fantastisk. Jag ville bara säga det. Jag tänker mycket på dig. Och jag saknar dig. Lycka till, hakuna matata! haha... värdelös humor...

2008-09-25 @ 15:43:28
Postat av: Linnet

Hej fina du! Kul med bilder!!! men berätta om ditt deeptalk..har du fått mitt mejl? eller mitt sms? inte helt säker på att det gått fram..skall till köpenhamn nu fre-lö med klassen, det blir röjigt. woho..woho.. Sköt om dig snälla du, jag tänker på dig här hemma. VARJE DAG! kramar

2008-09-25 @ 23:44:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0