Volleyboll i djungeln, tribal wars och underbara Clara

Jag vet arligt talat inte i vilken ande jag ska borja. Jag vet varken ut eller in. Den har veckan har alldeles for mycket otackt hant. Jag sover tungt men oroligt om natterna.

I tisdags flyttade Grace ut fran gasthuset och direktorerna Shep och Keith in. Det var dags for thank you-party for alla vars kontrakt gick ut men borjar pa nytt I November. Vad gor man da? Jo man drar ut en generator, allas var midisynth(fan), tva mikrofoner, ett volleybollnat, mat och dryck I djungeln. Jag har alltsa spelat volleyboll I djungeln med de hogste direktorerna och babianer pa askadarplats. Mitt lag vann, dessvarre har vi inte mig utan Diid att tacka. Han har spelat volleboll I djungeln forut.

Pa kvallen anlslot siog ett filmteam till gasthuset. Tve tjejer som jobbar for FHI I Rwanda och en hollandare som var frilansande filmare. I onsdags avslutades fastan och Kenya har darfor en public holiday, jag var ledig. Direktorerna akte hem tidigt och jag pratade en stund med filmtemate pa morgonen, de ville filma FHIs arbete har I Marsabit och jag berattade lite om problemen. I forbifarten namnde jag pojken som skots till dods I sondags och da berattade de att hans mamma hade stallt upp pa en intervju och att de ville att jag skulle folja med. Mark, som ar CDP field assistant I Karare, Violet, filmteamet och jag akte dit. Mamman aterberattade hela historien, Violet och jag bolade floder och fick ga och gomma oss bakom en manyatta. Filmteamet fragde om familjen visste om nagon hamndauktion hade agt rum. De sade nej. Violet och jag visste att de for med osanning. I tisdags kvall skots en gammal man till dods i skogen i Manyatta Ginda, ni som foljt mig vet att det tillhor omradet dar jag gor home visists varje tisdag och jag vill in tens veta vad jag har att vanta pa att fa hora tisdag morgon. Den gamla mzeen var Gabra, men da Gabras och Boranas talar samma sprak tror de flesta att det var Rendilles som lag bakom attentatet. Vi pa FHI gor vart basta for att fa folk att kalla bovarana for just bovar och inte Rendilles. Jag har sa otroligt svar tatt greppa att man vill bekampa vald och smarta, med vald och smarta.

I gar filmteamet folja Clara for att se hur FHI arbetar med HIV/AIDS. Jag fick fojla med da ocksa, da de akte till alla de grupper jag ska arbeta med tillsammans med just Clara from nasta vecka. Forst akte vi till sjukhuset for att besoka VCTcentralen (volunteerly counseling and testing) for att filma hur fad et ar som gar att testar sig. Var da, precis som i tisdags, strangeligen tillsagd att halla mig bakom kameran da de inte ville ha min bleka hud i bild. Inte helt latt nar hollandske Helmut hade bestamt sig for att denna dag fokusera pa “surrounding clips” och sprang hemskt manga varv runt sjukhusomradet. Jag gomde mig bakom en gammal trasig ambulans. Efter att ha intervjuat sjukhusets enda doctor akte vi vidare till en kvinnogrupp som kallas the OVC-group(Orphans and Vulnerable Children). De visade prov pa en av de pjaser de anvander ute i communitys for att lara folk om tex hur folk fornekar att de ar HIVpositiva och sedan dor ifran sina barn. Alla kvinnor, inklusive de som fick vara publimk, kunde alla repliker utantill och var inte sena med att ratta aktriserna nar de sade fel. Halva pjasen sag jag bara publiken, da Helmut hade bestamt sig for surrounding clips aven har, men det var minst lika festligt att sitta gomd och se deras engagemang och hur de mimade alla repliker och hogg till nar nagon var pa villovagar. Vi akte vidare till Marsabit HIV/AIDS Support Group, Claras hjartebarn. Vilken fantastiskt grupp. De haller till I et thus dar sonen till en mor som dott fran AIDS bor och bestamt sig for att agna resten av sitt liv till att hjalpa HIV/AIDSsmittade. Gruppen alskar Clara och Clara alskar gruppen. Olika gruppmedlemmar berattade historier om hur de blivit smittade nar de vardat slaktingar som varit sjuka(utan att veta att de haft AIDS), hur de blivit utfrysta fran sina hem da grannarna ingenting vill ha att gora med smittade, hur de bor i garage da ingen vikll hyra ut hus till smittade och hur Clara hjalper de matt finna bostader dar de fortfarande ar “okanda”. En mamma med ett spadbarn berattade at thon fatt veta at thon var smittad forst nar hon var gravid. Gruppen har idag 96medlemmar och deras hogkvarter pa hemligt stalle for att inte folk i MBT ska veta var de haller hus. Varje dag kan de gad it men den 15e varje manad ar det mote och da kommer folk dit fran hela MBT-distriktet. Jag ska fa tragfa dem varje vecka med Clara och de bjod in mig till motet den 15e. Efter detta hjarteskarande mote akte vi tillbaka till gsathuset for lunch. Efter lunch akte vi till Manyatta Jillo for att besoka en CARE-grupp dar. Gruppen bestar av tio kvinnor som blir utbildade av FHstaff om hur man Vardar sjuka, hur man ammar pa bra satt, hur viktigt de tar att diska sina mugger emellanat osv. Dessa tio kvinnor formedlar detta vidare till fem beneficiary mothers var, ocksa har via sang och drama, och bara I Mayatta Jillo finns 17 sadana har grupper sa nog har de stor inverkan alltid. De tio kvinnorna sjong, dansade och spelade teater for oss. Har har kvinnorna armband i nagot slags stal, ett for att de ar gifta och ett for varje barn och barnbarn de har. Jag fick ett sadant av en kvinna efterat da hon nu sag mig som ett av hennes barn. Det kandes helt fel att tae mot det men Clara sade att det skulle vara ofint om jag inte gjorde det och att de inte hade kostat henne nagot. Sa nu sitter jag med ett stalarmband pa armen som jag inte far loss. Efter motet var jag helt slut och vi akte tillbaka. I morse akte filmteamet till Turbi, jag tackade nej nar de erbjod ig att aka med, jag gick till MOI Girls och hade datalektion med en dator ocksa idag.

Nu kom Wario just in(CDP field assistant I det nystartade centret i Lakartinya)  och berattade att annu en man, denna gang en i 50arsaldern, dodades igar kvall i byn Gabraskim. Nagonting maste goras, ar vi ense om, och han lovade att jag ska fa vara med pa motet om detta pa mandag.

Bli nu inte oroliga for mig. Banditerna gommer langt in upp i bergen i skogen dit folk gar for att vattna sin boskap, dar haller inte jag hus. Nu ska jag ga till det alldeles tomma gasthuset. Imorgon ska jag hjalpa Clara och en annan kvinnogrupp hon haller i att tvatta kyrkan infor sondagens gudstanjst jag planerar att missa.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej!

Var gärna med och tävla i min nya enkla bloggtävling!

Du har inget att förlora :D

Här hittar du tävlingen:

http://jucismacker.blogg.se/2008/september/vinn-kuvertvaska.html#comment



Ha en fortsatt fin dag!



MVH Jozzan på http://jucismacker.blogg.se

2008-10-03 @ 15:28:55
Postat av: Papputen

Hej där.

Kanske dags att börja vässa fingrarna så du inte snubblar så mycket på tangentbordet. Det är lite svårt att förstå vad du skriver ibland.



Kram

2008-10-03 @ 19:27:39
Postat av: Hjultomten

Skadar inte att Papputen får vässa sin fantasi ibland...



Cecilia - det är så häftigt att få följa din resa såhär!! Ett så främmande land, genom dina ögon.

Så olika omständigheter för samma människospillra.



Wow



och burr.



Du är helt fantastisk! Alla här i din fanclub hälsar av alla krafter.



Sköt om dig!!!



Mats

2008-10-03 @ 20:26:49
Postat av: Alexander Chamberland

Åh, Cicci jag saknar dig!



Kolla in det här gänget, de är så otroligt inspirerande: http://www.aftonbladet.se/wendela/article3451354.ab

2008-10-06 @ 02:28:03
URL: http://alexanderchamberland.blogspot.com
Postat av: Wiskari

Cissi, kan knappt tro allt jag läser! Mission impossible trodde jag innan du åkte, och du visste väl inte heller vad som väntade? Du är superhäftig och du skriver väldigt gripande. Jag vill bara sitta och läsa din blogg. Lycka till! Och kom hem någon gång. Gift dig inte med en afrikan, jo, fast ta med honom hem isåfall.

2008-10-08 @ 10:04:11
Postat av: Emma

Jag måste hålla med Wiskari. Du skriver så fantastiskt bra. Det är som att läsa en roman.. Jag ser upp till sig cissi. Du är så bra! Du är helt enkelt bäst.



Jag tänker på dig, ta väl hand om dig.



Vi ses snart...

Kramar!!!!

2008-10-09 @ 12:06:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0