Cecilia

Tankte jag skulle agera lite svensk och borja med att prata om vadret. Regnet, som tydligen har varit det tyngsta i mannaminne, har den senaste veckan foljts av en hetta som inte gar att beskriva. Jag vaknar numera inte langre av varken moske eller den hogljudde pastorn, som rakar vara son till mannen som ager byns hogtalarsystem(sa javla dalig kombination), utan av hettan. Omojligt att sova efter att solen gatt upp. Trots att det regnat mer an nagonsin traskar redan marsabitianen upp till vattenkallan da ingen har koll pa hur man samlar vatten. I princip alla pa kontoret ,som ager en vattentank, berattar om hur deras grannar snart tomt deras da de inte tagit vara pa vattnet nar det fanns att fa. Nar jag nu varit har i snart tre manader sa blir jag inte sarskilt forvanad. Det verkar vara sa mentaliteten har ar. Kom med vatten nar jag inte har vatten och kom tillbaka nasta gang. Kom med mat nar maten ar slut och se till att komma hit nasta gang den ar slut ocksa. Kanske lite krasst sagt men faktum ar att marsabitian och langsiktighet inte rimmar alls. Nar det regnar har tavlar kameler, getter, kor och asnor om polarna pa marknaden vilket i och for sig ar en valdigt charmig syn men vad som stor mig ar att folk har inte tar tillvara pa polarna pa hemma plan. For nog ar de dar alltid, Marta och jag har lekt inte nudda vattenpol i veckor nu. Mitt senaste projekt ar darfor att fa igang ett samarbete mellan Yegon, en water engineer pa WATSANkontoret, och CDPs community trainings. Kvinnogruppen i Milimatatu borjar ta sig form nu och jag hoppas ha fatt igang den ordentligt innan jag lamnar Mbt, vilket ar inom en sa snar framtid som tre veckor. Varje dag paminns jag, av avslutningar bla, om att jag snart aker och det kanns trist. 
Forra fredagen fick jag agera supervisor pa dataklassernas examenskrivning. Jag fick springa mellan tva klassrum i timmarna tva och efterat fick jag ratta min del av provet. For att sedan fora in alla resultat i mark books och report forms. Pa kvallen anlande Mulwa med en tredje hona till gasthuset och berattade att en av hans vanner hade forlorat sin en dag gamla bebis och nu ville han att jag skulle delta i begravningen foljande dag. Enligt kulturen har ar ju fler som deltar i en begravning desto battre, det spelar ingen roll om du kanner nagon alls sa i lordags var jag pa begravning. Hela sondagen och mandagen agnade jag pa MOI Girls for att fylla i alla dessa mark books och reportforms. Varfor anvander de inte excel undrar jag? I alla fall en dator.
I tisdags letade Marta och jag efter barn att fotografera for CAPRs (de vi inte lyckats fota i skolan) exakt hela dagen. Inte helt latt att hitta dem da skolan har stangt och alla var ute och rastade kameler eller hamtade vatten. Varje gang vi inte hittat en unge mumlade Marta nagot med "yes we can" och sa var vi bada pa gott humor igen. Det skall gravas ett dike for wireless hela vagen fran Mombasa till Bubisa och man har nu natt Mbt. De som arbetar graver i atta timmar om dagen och tjanar 350kshs (jamfor det med de 80kshs de tjanar pa en dag i stenroset). Pa eftermiddagen gick jag aterigen till MOI Girls for att hjalpa Esther med det sista. Nar vi var fardiga var mina hander bla av allt karboneringspappper och klockan var sent. Mwalimu Simba eskorterade oss hem och gissa vem som foll ner i diket. "Cecilia, mind the... (har plumsar jag) ...hole". Hela onsdagen fortsatte letandet med Marta men denna gang med lite battre utdelning i varje fall. 
I torsdags gick jag med Grace och Mary till Manyatta Jillo. Pa vagen till skolan gjorde vi flera hembesok och ett visade sig vara ytterst nodvandigt. Orkar arligt talat inte skriva om det har och nu men ska samla mina tankar och skriva om det en annan dag. Pa eftermiddagen startade standard 8s good bye pary som vi alla tre var inbjudna till. Hela klassen, plus foraldrar, plus viktiga gubbar som stakeholders och area chiefs och vi tre hade knotts in i deras klassrum for att dela pa deras inte allt for sittvanliga bankar. Vi bjods pa hemskt mycket kott, ris och en potatis var. Och soda baridi, kall lask, forstas. Lask ar billigare an vatten har. Klassens head boy inledde med ett tal dar han hedrade allas paron och allas var Obama. Allt pa en dialekt som lat som en blandning mellan pidginengelska och grov skanska. Oj vad jag drog pa smilbanden nar han pratade om skjuol-school och paerants-parents och emerike-America. Efter hans tal gick det utfor. Allt kom att bli en repris av Mwangaza-avslutningen. Alla som holl tal upprepade vad de andra sagt och talade alldeles for lange. Klockade det langsta talet som var 55minuter langt. Jag forvantades ocksa halla tal och sa fick det bli. Nagra av gubbarna holl delar av sina tal direkt riktade till mig, kandes sadar. De tackade mig for allt det svenska folket gjort for deras skola och bad mig halsa. Tre timmar senare var det fardigt talat och vi fick skjuts tillbaka till town. Mbt har namligen blivit for farligt for framfor allt boranas(triben bade Grace och Mary tillhor) for att promenera efter att det blivit morkt. Tragiskt. 
I fredags var jag pa kontoret hela dagen och uttrakad var jag sa det skrek om det. Da kom Sadia, numera en av lararna pa MOI Girls, och halsade pa. Vilken otrolig manniska! Hon ar fodd muslim men numera kristen. Tillbringade sista aret i secondary pa sjukhus och har inte gatt fardigt skolan. Gabra sjalv men gift med en Borana och darfor inte valkommen var som helst. Ar Gabra och ocksa darfor inte valkommen var som helst.  Har slaktingar i alla IDPs haromkring, da Gabra var de som var mest drabbade under vad man har kallar "the clashes". The clashes startade for ungefar sju ar sedan och fick ett tragiskt slut med massakern i Turbi da 42foraldrar och 22 barn var dodade. Hon har bett mig att skriva en artikel om henne och det ska jag gora ocksa.

Tanker pa er!